Ta ett tag

Jag vet att jag varit slapp på träningsfronten, men efter blivit kallad "plöffsig" idag, har jag just nu precis tagit tag i min crosstrainer, det blev en mjukstart på 35 min, och minus 424 kcal...Alltid nåt, och svettigt vad det!!

Kram

Alvin 3 år

Denna lilla goding fyllde 3 år i måndags, och det krävs ju bilder!!
Stor och fin kille, som bjussade släkten på värsta kalaset i söndags...
Vi va 20 st, och alla vädertrotsade och satt i utetältet vi hade smällt upp på soldäcket, hur mysigt som helst blev det!

Vi käkade varmrökt lax med nypärer och Bigges kalla laxsås, därefter Bigges tårta som va helt gudomlig...Hon orkar hon, trots sin ålder...Kära gammelfarmor!!

Presenter fick han massvis, det va kläder, pengar och leksaker...Full rulle på Alvin och Alfons tillsammans med kusinerna Tristan och Paris, och efter att dom sista åkte tog det ca 2 sekunder, så däckade 3 åringen i soffan...Nöjd och glad!

TACK för en härlig firardag allesammans!

KRAM

Framåt

Det är lite svårt att ibland tänka positivt när mycket skit kommer ivägen!
Inom loppet av en månad blev jag arbetslös, och kort därefter kom en sjukdom in i våra liv... för att stanna kvar dessutom!

Att jag blev utan jobb, det visste jag väl...men inte så fort...Hon va väldigt dålig i sin sjukdom, men vi trodde iaf nåt år eller så...
Jag fick äran att vara där i 4 månader, och en torsdag morgon drog hon 3 djupa andetag och sen va det över...

Just nu är jag på Teko Tryck där min man jobbar, och har varit där i en månad...Otroligt tacksam för det, även om det är fruktansvärt slitsamt och heeeelt olikt det jag pysslar med egentligen...Människorna där är sjukt härliga och lite småtokiga precis som jag!
Men även det har sitt slut, förmodligen nästa vecka, sen blir jag arbetslös på riktigt, förutom några vik-jobb inbokade...
Men jag överlever!!!

Sjukdomen då...som kom som ett paket på posten...Diabetes...Blää!!
I måndags va Peter på CSK och träffade läkarteamet, som då konstaterade att det är "typ 1"...och då är det ganska så kört, den är här för att stanna...Och det är inte den lätta varianten av diabetes, nejdå!
Precis vad vi behövde, tack och bock för det!!
Det pissiga är att det kan gå i arv...hoppas INTE det...

Antar att jag måste googla och bli en aning påläst då det gäller diabetes, för det är inte såååå mycket jag kan och vet...

Peter får ta sina sprutor livet ut, och det är en omställning både för han och oss (mest för han.)
Nu i början är det svårt att hitta rätt nivå, i början va sockret skyhögt (som mest 30) som nu ligger lågt när han väl känner av det (som minst 2.9)
Det normala är runt 6...
Men han kommer snart in i det, och hittar "sin grej" och det kommer gå alldeles utmärkt!

I allt detta har min sömn legat på IS, och jag sover ca 4-5 tim varje natt...Imorse då jag steg upp började jag känna mig riktigt dålig...febrig och ont i kroppen...Denna jävla lilla piss-sömn!
Så jag ska faktiskt gå och lägga mig efter jag skrivit detta, och försöka somna innan 00.00, wish me luck!!!

Nu blickar jag framåt, och hoppas något gott kan hända, så det positiva kan överstiga den negativa bubblan!
Igår när jag va och hämtade Alfons hos Sixten, och Gunnel kramade om mig och frågade hur läget va...ja då brast ALLT...storböl!!! Så är läget just nu...

Kram och godnatt

Kroppen

Min kropp har ställt in sig på ett sk "viloläge" eller ärligt talat ett sk "semester-viloläge"...den känner på sig att det va 1 år sen sist, och nu vill den ha semester igen!!
Tanken på att jobba 1 (eller kanske 2 v) gör kroppen lite småtokig!

När ögonen på kroppen läser på facebook att var och varannan liten människa har semester, blir den en aning irriterad...Och detta ska jag behöva dras med! Måtte det gå fort, för min kropp börjar bli förjävla slö!

Längtar!!!!!

Moster

Närsom kan jag bli moster! I onsdags skulle det egentligen ske, men flickebarnet vill vara kvar i Phias vackra mage lite till...
Längtar till jag får se vad som har rört runt i syrrans mage, ett sött litet ansikte!!

Nästa månad åker vi till Stockholm, och då får jag även gosa med lilla hjärtat!
Som jag längtar, det va dock 4 år sen vi sågs!!! Evigheter!
Men sen har det ju en historia bakom sig om just varför...

Håller tummar och tår att fiselisan ska ploppa ut snart, och att allt kommer gå bra!

KRAAM till Phia och Daniel

Att sakna

Jag vet hur det är att sakna
att sakna en vän

Efter många turer av vänskap och ovänskap
som vi flera gånger förr har lyckats reda ut
så gjorde vi inte det just den här gången

Jag begär inte din vänskap
att glömma om du blivit sårad
men att få finnas lite i ditt liv
hade gjort saknaden mindre

Kram

Fina små

Tänk att denna lilla goding fyller 3 år på måndag!!!
Söta rara fina lilla människa vad du förgyller dagen bara med ett leende, mamma smälter som smör i solsken...När du och storebror sitter och myser på kvällen, eller när ni sitter och småpratar fotboll håller mitt hjärta på att brista av kärlek till er!!

Det är inte förrän man blir förälder man fattar vad EVIG kärlek har för innebörd, ni är ALLT mina båda fina rara pojkar!
Ni fyller hela mitt hjärta, så det är så fullt att det spricker ibland...Aldrig tar det slut, och jag känner mig som världens mest levande och lyckligaste mamma på hela jorden!

Tack för att ni finns, ÄLSKAR er mest av allt på jordklotet!!

Puss från mamma

Heja Sverige!! Eller som Alvin säger:

- Heja Malmö!!

Resultat

Idag fick det hända!! Alvin (och mamma) fick skilja sig från det låååånga håret, och såhär blev resultatet!!
En ny liten kille!

Alfons va väääldigt noga med att bara klippa toppar, så han märker man ingen skillnad på...
Dom verka va nöjda båda 2 och det är ju huvudsaken!!

Kram och trevlig lördag

Hemma!!

Idag kom han hem, och han kom hem med en ica-kasse full av "diabetes-saker"!!
Men strunt i det, han är ju hemma!!!

Detta firas med tacos, och en 6 åring som tyvärr har 40.4 i feber, men han är ganska så lycklig ändå..<3

Kram därute

Besöka pappa

Tyckte det va dags idag för ett kärt besök, Peter har inte allt för kul på sjukhuset, det är då vi kommer in i bilden. Eftersom det vatt känsligt för Alfons pratade vi och bestämde redan igår, att jag skulle komma hämta på dagis efter lunch, sen köra. Alvin som (nästan) hela tiden vatt tyst och bara hängt med, hade pratat hjärtligt om pappa på dagis, han va glad att vi skulle åka dit...Min älskade liten!! Besöket idag gick bättre, båda trollungarna sprang rakt i pappas famn, och där blev det kramkalas!! Alfons ville prata om gången innan, varför pappa va sååå ledsen, och att han blev oxå ledsen då...Där satt de båda och hade värsta diskussion...Tiden går tokfort och Alfons är så "vuxen" på nåt vis, min älskade älskade unge!! Det har vatt tuffa dagar för Peter, som jag körde in akut i tisdags, efter först kramp i högersidan som sedan gick över till domningar som inte gav med sig. De senaste veckorna har han inte vatt sig likt, och jag har tjatat...men men... När han ringde 1177 i tisdags hänvisade dom direkt till 112, och då körde jag in han. Det va en ganska så obehaglig resa in, Peter talade lite sluddrigt och frågade om samma sak 3 ggr, men jag va lugn som en filbunke (lustigt nog) På CSK har de gjort en massa tester, en CT då det först trodde stroke, som tack och lov INTE visade det tillslut! Han har fått bekräftat att han har diabetes, då sockret har legat på 29!! och det ska ligga på typ 6, därav insulin...Blodtryck har vatt högt, medicin för det...Dom skulle göra en röntgen av hals för dom sa nåt om förträngning som kunde göra att fingrar domnade, men det va bra imorse, och dom har nu kommit fram till att det måste bero på det höga sockret...Viktnedgång 8 kg på kort tid... Vilka dagar!!!!! Kanske får han komma hem imorgon, han vill, vi vill!!! Vi får se... Kram

Mitt hjärta

Igår visade det sig att vara en stor dag för Alfons, stor och jobbig eftersom pappa-Peter fick åka in på csk efter ha känt sig sjuk under ett par dagar...Högra sidan började spöka och fingrar domnade av för att sedan va avdomnade under hela dagen. Jag körde in han omkring 11.30 och där fick han sedan stanna för att ta en massa prover som inte visade sig va alls så bra! När jag sedan skulle hämta barnen så frågade Alfons direkt va pappa var...såklart, jag förklarade det för honom då vi satte oss i bilen och han sjönk ihop totalt! När vi kom hem va han inte hungrig och la sig direkt i soffan... Efter många om och men satte vi oss i bilen för att åka och hälsa på, men Alfons va fortfarande låg... Peter mötte oss vid entrén, och med sig hade han ett droppställ, vilket i Alfons värld säkert såg hur sjukt ut som helst! Han va trött men glad att vi kom, och det blev ett sjujäkla kramkalas!! Peter va rörd till tårar då hans små gossar kom och livade upp kvällen, och efter ca 40 min skulle vi åka. Alfons hade först svårt att slita sig, ville inte alls att pappa skulle va va kvar på sjukhuset...såklart! Han kramade sig fast och sa att han älskar sin pappa, och då brast det för Peter som började gråta...Alfons började gråta, och där satt de två och kärleken fullkomligt osade om dom!! Men ack så svårt för Alfons att förstå, min lilla ängel!!!!! Hela vägen hem grät han, frågade varför, då sa han att han grät mest för att pappa grät...Det va jobbigt sa han... Tror inte Alfons har upplevt så många tårar från Peter under dessa år, en annan bölar ju var och varannan månad! Så det va ett stort ögonblick för honom... Idag väntar vi på att få hem pappa igen, hoppas hoppas!!! Kram

Tryckeri tryckera

Fått smaka på att jobba inom industri, närmare bestämt hos min käre make..:-) Dom behöver all hjälp dom kan få och att jag förlorade mitt arbete gynnade både dom och mig! Där trycker vi disktrasor, kökshanddukar och badlakan och det är FULLT ös, så det känns i hela kroppen!! Axlar, ben och fötter...men det ÄR bara roligt att få hjälpa till!! Får se hur många veckor det blir, går in på andra veckan imorgon... KRAM