Framåt

Det är lite svårt att ibland tänka positivt när mycket skit kommer ivägen!
Inom loppet av en månad blev jag arbetslös, och kort därefter kom en sjukdom in i våra liv... för att stanna kvar dessutom!

Att jag blev utan jobb, det visste jag väl...men inte så fort...Hon va väldigt dålig i sin sjukdom, men vi trodde iaf nåt år eller så...
Jag fick äran att vara där i 4 månader, och en torsdag morgon drog hon 3 djupa andetag och sen va det över...

Just nu är jag på Teko Tryck där min man jobbar, och har varit där i en månad...Otroligt tacksam för det, även om det är fruktansvärt slitsamt och heeeelt olikt det jag pysslar med egentligen...Människorna där är sjukt härliga och lite småtokiga precis som jag!
Men även det har sitt slut, förmodligen nästa vecka, sen blir jag arbetslös på riktigt, förutom några vik-jobb inbokade...
Men jag överlever!!!

Sjukdomen då...som kom som ett paket på posten...Diabetes...Blää!!
I måndags va Peter på CSK och träffade läkarteamet, som då konstaterade att det är "typ 1"...och då är det ganska så kört, den är här för att stanna...Och det är inte den lätta varianten av diabetes, nejdå!
Precis vad vi behövde, tack och bock för det!!
Det pissiga är att det kan gå i arv...hoppas INTE det...

Antar att jag måste googla och bli en aning påläst då det gäller diabetes, för det är inte såååå mycket jag kan och vet...

Peter får ta sina sprutor livet ut, och det är en omställning både för han och oss (mest för han.)
Nu i början är det svårt att hitta rätt nivå, i början va sockret skyhögt (som mest 30) som nu ligger lågt när han väl känner av det (som minst 2.9)
Det normala är runt 6...
Men han kommer snart in i det, och hittar "sin grej" och det kommer gå alldeles utmärkt!

I allt detta har min sömn legat på IS, och jag sover ca 4-5 tim varje natt...Imorse då jag steg upp började jag känna mig riktigt dålig...febrig och ont i kroppen...Denna jävla lilla piss-sömn!
Så jag ska faktiskt gå och lägga mig efter jag skrivit detta, och försöka somna innan 00.00, wish me luck!!!

Nu blickar jag framåt, och hoppas något gott kan hända, så det positiva kan överstiga den negativa bubblan!
Igår när jag va och hämtade Alfons hos Sixten, och Gunnel kramade om mig och frågade hur läget va...ja då brast ALLT...storböl!!! Så är läget just nu...

Kram och godnatt