tisdag 30 november 2010

Gott och blandat...

Igår fick Alfons inviga sin älskade snowracer, och det gjorde han i "mormors-backe" tillsammans med polaren Sixten, och så mamma, Alvin och mormor såklart!
En massa åk blev det, och ca 1½ timmer senare blev lillebror otålig och ville hem...
Här hemma ordnade jag fram lite varm choklad och kvällsmacka, barnen njöt...
En HÄRLIG dag med roliga ungar och roliga pulklaåk!

Idag körde vi till Trensum för att äntligen hälsa på Jennie med kids, det tog sin lilla tid med tanke på vädret...Väl framme blev vi varmt välkomna, barnen fann varandra på momangen, och vuxenpratet kunde börja...
Kameran va urladdad så den fick stanna hemma, synd, men det får bli till nästa gång...
TACK för ett par fina och mysiga timmar Jennie, Dante & Kaili...

Nu nalkas det bad för pojkarna Freij, sen blir det MYS på menyn!
Jag hoppas och ber INNERLIGT att vi ska bli skonade från den hemska kräksjukan som nu har startat på dagis, men vi har aldrig sluppit den förr, så varför nu..?
Och till alla päron därhemma, lämna inte bort era barn för tidigt på dagis, SNÄLLA!! Den sprider ju sig som en löpeld, det är ingen vanlig förkyldning vi snackar om inte..! Usch tvi blä för kräksjukan!!!

Kram sålänge

måndag 29 november 2010

Dag 3...

Vågen visar -2,2 kg, mår hur bra som helst!!!

lördag 27 november 2010

Bäst igår...

Dag 1 av mitt nya liv...

Låter det seriöst??? För det är det!! Nu gäller det, och jag säger SKÅL för min första shake till det nya livet, det blev choklad-mint...
Till middag blir det kycklingsoppa, till kvällsmat blir det äppel-kanelgröt, och sen 3-4 liter vatten på det! Härligt härligt!!!

Idag blir det ut och busa i snön, köpt rejäla skor till det, och det ska vi självklart oxå fira med dunder och brak!

Härliga härliga lördag, underbart vitt är det ute, det gillas!!!!

Kram sålänge

torsdag 25 november 2010

Tar emot...

Då va det "klatt", ansökan om dagisplats i Bromölla...Det är bara att inse att Sölvesborg pissar på oss, och det hela har blivit en "grej" för dom, att dom absolut INTE ska ge oss en plats trots 14 månader väntan, helt i onödan, och på det gav jag bort den platsen vi hade till Alvin i september...Det är så man vill spy på dom!
Nu svarar dom inte alls när man hör av sig, och jag känner mig som Sölvesborgs mest hatade..!

Vi får helt enkelt ha Alvin i Bromölla under väntan på plats i aug-11, då vi som gott blivit LOVAD en plats där storebror är, men vågar inte hoppas då dom inte verka bry sig alls...
Det får bli ett evigt körande, ca 1 timme var morgon, spännande...Synd bara att inte Sölvesborg kunde sagt till liiiite tidigare att dom inte tänkt ge oss plats, för nu får vi ändå vänta 3-4 månader på plats i Bromölla, och det har vi inte ens föräldradagar till...Tycker det borde va "nån" av dom jävlarna som borde pröjsa för vi tvingas ta ut dagar vi inte har, för att dom har nekat oss plats in i det sista...Måste nog kolla upp det, NÅN måste ju stå för konsekvenserna...
Men Sölvesborg drar ju över ärendet till Bromölla, fega som dom är, eftersom vi tillhör den kommunen, men då är Bromölla SNÄLLA som betalar Sölvesborg för att vi ska ha våra barn där...Det är så man skäms!!! Hade vi vetat detta innan, så aldrig i helvete vi hade sökt till barnen där, no way!!!

Nu vill vi ju inte riva upp Alfons plats, han är där han är, och han ska ju inte behöva bli lidande...Vi får ta det som det kommer, ont i magen har jag, och mår dåligt nästan hela tiden men det skiter ju dom i...Dom förstår inte alls, har säkert inga egna barn, eller har dom fått gå före ALLTID i kön..!

Tidningen har velat komma hit ett par gånger, men det har hela tiden vatt nåt som kommit emellan, nu vet jag inte...Är det värt det?? Orkar jag??
Faan vad allt tar emot just nu, blääää...

tisdag 23 november 2010

Kollar på Anna Anka och undrar hur gammal JAG är på insidan av den HÄR kroppen!
Tur man ska göra en helrenovering snart, för hade jag åkt över till Fröken Anka i nuläget hade hon slagit mig gul och blå, jag lovar!!
Det ska bli såååå skönt att komma igång, och bli någorlunda normal i min kropp, och bli piggare och få tillbaka motivationen och börja simma, som jag så länge har velat göra!

Folk tycker jag är "dum" som ska börja nu INNAN jul, men det ska väl inte va en anledning att låta bli, då kan man ju hitta anledningar hela tiden, och då kommer man ju ingenstans!! Och varför göra som ALLA andra, dra igång med sitt "nyårslöfte" som kanske ändå kommer spricka för att man gjorde det av just fel anledning...
Näpp jag är fit for fight!!!! Det ska bli så skönt att lätta på trycket, lära mig att äntligen få komma i balans med min kropp, hitta tillbaka till min kropp och försöka hålla den där, jag ÄR taggad!!
Och för er som tycker jag är "dum" eller "pinsam" som skriver det i min blogg, måste jag bara förklara att: det gör mig ännu MERA taggad, för då måste jag bevisa att jag kan, och att jag så småningom kommer gå som en vinnare ur denna hemska kropp!

Imorgon kallar jobbet, ska bli intressant och se vad vädergudarna har tänk ut, ser lite oroligt ut måste jag säga...
Har så fruktat ONT i halsen, men det lustiga är att det ENDAST är på kvällen, hur är det möjligt?? Jag har så ont att jag knappt kan svälja...

På torsdag är det dags för "efterkontroll" av lilla Smilla, hoppas allt ser BRA ut nu!!!! Men hon verkar piggare och jag tror på henne, min änglakatt!!

Hörs sen, KRAM på er alla

måndag 22 november 2010

I nattens mörker...

Två nätter nu vaknar jag av "konstiga" ljud i vårt hus, och börjar snart tro på tomten!!
I lördags natt, vaknar jag av att Alfons dörr låter, vi har en hängare på handtaget, och så fort man råkar stöta till dörren slår den emot...
Och just precis gjorde den, och jag vakna med ett ryck och tänkte: drömmer jag eller är det på riktigt..? Jag hör Smilla gny längre bort, sen kommer ljudet igen och drömmen försvinner och allt blir genast till verklighet!
Jag kliver upp och tror jag ska möta en kissig Alfons i hallen, men han sover som en stock...Går ner för att titta till Smilla som ligger utsträckt på toagolvet...
Känner lite kalla kårar komma längs ryggraden, men måste ändå släppa det, för vad gör det för nytta egentligen, när det inte finns nåt jag kan göra..?

Inatt blir jag "utsnarkad" av Peter, så jag får trött gå ner för att sova...Klockan 02.00 vaknar jag av ljud, först från köksstolarna, att stolsbenen går ihop, precis som nån stöter till och ljudet kommer av det, men när jag lyser med mobilen finns det ingen där...
Tänkte först att det va Smilla, som gick emot, så det va inte mer med det...Jag somna om, och då kommer nästa ljud...Det skrapar i golvet, precis som nån är nere i källaren och fixar med nåt vasst föremål mot taket...Jag håller på sätta hjärtat i halsgropen, lyser med mobilen för att se OM det är Smilla som gör nåt, men hon undrar oxå...När jag tittar på henne, så kommer ljudet igen!!
Jag dunsar upp till Peter, och säger att det är nån i källaren, och han är tvungen att gå ner, men hittar inget...

Just nu är jag lite "rädd" för vårt hus, med tanke på att det har hänt lustiga saker innan...Men jag hoppas på att det mesta är inbillning, fast det ändå är GRYMT obehagligt!
Alfons har sett en "man" på sitt rum, stående vid dörren samtidigt som jag läste en godnattsaga...Då frågar han mig helt plötsligt: Mamma vem är han som står vid dörren och tittar på oss..?

Jag har själv vid 2 st tillfällen känt av en närhet, och hört ljud, ex att nån går i trappan på natten, att nån kommer in i vårt sovrum, för precis utanför sovrummet knakar det till när man är påväg in till oss, och det krävs en människa eller ett barn för att det ska låta så...

Vet inte riktigt vad jag ska tro...Mer än att idag är jag ganska så trött och mör i min kropp!
Åkte hem till mamma en liten stund vid frukost, nu är jag hemma, lilleman sussar i sin vagn och om en timme ska vi hämta storebror...

KRAM sålänge...

fredag 19 november 2010

torsdag 18 november 2010


Tacka vet jag balladerna från "förr"...

LN- Tower...


Idag när vi skulle till biblioteket kom jag på idén om "kojan" alla har pratat om i Sölvesborg...Jag brukar se den längs E22:an, för den är ju dock över 20 meter...Så när jag kasta in ungarna i bilen, bestämde vi oss för att leta upp den där "kojan" på riktigt, och vi fann den, och vi hade TUR...
En farbror va ute i trädgården och räfsa löv, och jag va ju inte sen för att övertala han på en guidad tur...Alfons va IMPAD!!! Har nog aldrig varit så tyst som när han fick se mästerverket, han va framme och kände på "kojan" och kunde inte sluta stirra...

Jag kan inte fatta att en pojke på 15 år började bygga nåt sånt mäktigt!! Inte Alfons heller, han har pratat om detta hela kvällen, och nu vill han med börja bygga...
Vilken sevärdighet, och jag hoppas av hela mitt hjärta att "kojan" får stå kvar, och att dom inte tvingas riva den...

När vi sedan körde till biblioteket, passa vi på att låna boken "100 märkligaste byggnader i Sverige" där Linus Nillson är med på 18 plats med sitt torn, intressant bok det där...Sen va Alfons tvungen att låna hem en bok om hur kroppen ser ut inuti, och den har han "glanat" i så det räcker och blir över! Kan alla muskler, leder, hur mycket blod vi ska ha i våra kroppar, vatten i kroppen, och hur hjärnan ser ut, lungor, ja ALLT!! Han är påläst ikväll, och jag trodde inte att han skulle va SÅ intresserad av just detta...Finns annat än hockey och idrott i hans söta lilla huvud ändå...Kanske en blivande läkare...kirurg...

Nåja, nu ska jag snart gå och småsnarka, jobbet kallar imorgon...
Ha en fortsatt trevlig afton, KRAAM på er!!
Jag kan inte fatta hur trött man får lov att vara på en skala?? Jag är en STARK 10 då, och jag blir inte klok på detta!! Jag är så trött så trött, och på det blir man omotiverad till tusen...Känner inte riktigt igen mig själv, gillas inte!! Men det är ganska så mycket nu, satte mig i soffan igår efter 3 st skrivna mail till kommunen, och hjärtat håller på banka skiten ur mig, kunde knappt andas...
Detta med dagisplatsen tar hårdare på mig än vad jag först trodde...

När dagarna tar slut, tvingas Peter ta ut sin semester för att gå hemma, men då ställer vi till det för Alfons som inte får va på dagis då...
Hur vi än gör har vi allt emot oss, orättvist värre...

Men idag måste jag försöka släppa lite på dom tankarna, för det går ju ut över mina kära barn, och då mår jag bara ännu sämre!
Så snart ska vi åka till biblioteket, för Alfons är nyfiken på lite hemlån av diverse grejer...Sen blir det en sväng till Bigge´s, där barnen ÄLSKAR att vara!!

Vi hörs senare, varma kramar

onsdag 17 november 2010

Ryktet säger...

Man hinner inte komma till dagis då man hör det senaste...
Tydligen ska det nu öppnas en paviljong till alla barn som står utan plats i januari, alla barn utom vårt, det va ju himla snällt!
Sen finns det tydligen nåt som HETER att man har ett könummer, då jag fick höra att ett barn har fått plats där vi vill ha som första alternativ, detta barn har siffran 6, till oss ville dom inte ens säga att det fanns nåt som heter könummer...

Inte konstigt att man tar det hela personligt...eller???

Börjar snart koka på riktigt!!

Det tråkiga är att min man MÅSTE ta ut av sin semester, för att kommunen inte vill ge oss en plats, riktigt jävla illa anser jag, riktigt jävla orättvist oxå för den delen...
Det känns precis som det hela har gått och blivit en "grej" för dom på kommunen, att dom vill verkligen absolut INTE ge oss en plats, bara för det ska va så...

Fy faan i så fall, detta stinker bara mer och mer...

Hörs sen...

tisdag 16 november 2010

Frossa järnet nu!!

Nedräkning till minus 15 kg ska bort från denna "feta" kropp!!
Ikväll blev det lite påfyllning med godis (choklad) och lite pepsi på det...
Äckligt värre, men kroppen vill bara "unna" sig lite på vad som komma skall, för det blir verkligen inget mer sånt, tills jag nått min gräns och funnit en sorts balans i det hela...SJUUUUKT skönt ska det bli, så passa bara på att fläska till dig kroppfaan, för om ett litet tag brottas du med mig, då har du inget val, för jag är stark, jag ska få dig på fall, du ska ta bort 15 kg från min fd underbart kurviga kropp, för nu vill jag ha den tillbaks, den är MIN, MIN, MIN, MIN!!!!!

Överraskningen...

Efter en tröttsam dag med världens underbaraste busungar, plingar det på dörren...
Där står sötnosarna Jennie & Kiana!!! Vilken GLAD överraskning! Och jag fick genast lite krut i min trötta kropp...
Dom hade present med sig, och om det är nån som är BRA på det där med presenter, så är det Jennie...När man minst anar det (och minst förtjänar) så står hon där så söt & rar, men en liten klapp...Hon vet verkligen hur man gör den där donnan!!!

Hoppas vi kan ses nästa vecka nu, så jag får gå lite husesyn!!!!

Puss & Kram

Fight for my right..

Jaha då det ena "problemet" ligger på is, är det dags att ta tag i det andra, nämligen den förbannade dagisplatsen!!
Skrev just det SISTA brevet till kommunen, nu finns det INGA chanser kvar!

Jag har gjort allt i min makt, t o m hört om dagisplats i Bromölla, vilket inte är aktuellt eftersom den stora går i Sölvesborg, men baraför att det ska se bra ut, så har jag gjort det...
Det är likadant där, fullt överallt, lång kö, vi får plats om ca 4 månader...

VAD GÖRA????

Ingen vill ta på sig ärendet, det handlar om ETT barn!!! Jag sprängs snart i tusenmiljoner bitar!!!!!!
Och på detta har vi stått i kö i Sölvesborg sedan sep-09...

Inväntar svar fån kommun(häxan), återkommer...

Krambanan

Avslappnad trötthet...

Det vill jag lova, efter en vääääldigt spänd helg, med en en vääääldigt sjuk katt, har man gått på helspänn och inte vågat lämna huset...
Efter samtalet igår, fick man lov att lugna ner sig ett par hekto, vad händer då..?
Kroppen drabbas av en total avslappnad trötthet! Hela jag lyser trötthet, hållningen, benen och ansiktet...Jag är sååååååå trött!!!!!

Strax iväg och lämna den store på utedag, fikakorgen är packad och redo, hela han är redo, sån jäkla energi den nissen har!!!
Den lille blir lugnare när vi blir ensamma några timmar, kan va skönt en sån här dag...

Hörs sen, KRAM

måndag 15 november 2010

9 liv...

 

Det måste fanimej stämma, det är helt otroligt!!
Vår lilla änglakatt kanske kan klara sig igenom allt elände, veterinären ringde för en timme sen och sa att testet visade "bra" resultat...Det va inte det vi befarade, och vilket glädjetjut!!!
Veterinären va otroligt lättad, och nästan lika glad som jag!

Vet ännu inte vad det kan vara, utan en kraftig (allvarlig) infektion, som FÖRHOPPNINGSVIS kommer läka med hjälp av medicinerna hon nu äter...
Telefontid igen på fredag, därefter nya prover...

Min änglakatt, vilken lättnad, jag tror på dig mer än nåt annat!!!!
Vilken hjältinna du är, vilken liten kämpa!!!!!
Jag har gosat sönder mig med dig ikväll, så halva din kaluffs sitter i mitt hår, och en del i munnen, men det gör ingenting, för jag är världens LYCKLIGASTE just nu...

Håller fortfarande tummarna...
Posted by Picasa

Jo tack...

 

Jag färgade ju mitt hår för ett par veckor sen om ni minns...Det höll i ca 1 vecka, sen va det röda borta, puts väck!!
Nu är ju jag lite kompis med min frisör, så jag ringde och sa att jag va minsjäl inte rödhårig längre!
Fick självklart en ny tid och en ny färgning, den här gången lite mörkare...Satt LÄNGE och väl för färgen skulle etsa sig fast rejält, och det har den gjort! Den har hållt en hel vecka nu UTAN att min gamla hårfärg kommit tillbaka, nöjd blir jag...Nu ska den ju hålla längre än en vecka, men inte på mitt hår, det är därför jag blir så glad när jag ser att den fortfarande är så jättefin!
Och här kommer bilden, bli nu inte chockade, jag HAR gråtit en massa denna tråkiga helg och brukar se gladare ut än det här...Men färgen är fin iaf...

Kramkram
Posted by Picasa

Still going strong...

Blev inte riktigt som vi hade tänkt, provsvaret kommer antagligen under morgondagen...
Pratade lite med Smillas veterinär på morgonen om allt som snurrar, vilken god människa! Har alltid varit i Näsum med Smilla, och skulle aldrig byta till någon annan!!
Kändes "bra" att prata med honom, han kallar sig optimist, och säger att han tänker verkligen inte ge upp hoppet om Smilla, och att ha kvar hoppet är viktigt...

Vi får se hur morgondagen kommer att se ut, idag ska jag lämna hålan för ett par timmar och hälsa på min kära Gullan...Tror att Smilla behöver va lite själv oxå, jag har ju vatt på henne hela helgen, nu får vi ta en välbehövlig paus...
Hon verkar "bra" just nu, det tyckte veterinären va lovande, att medicinen biter, för det va ju hans förhoppning...
Idag har hon t o m börjat spinna när man kelar med henne och pratar med henne, det har hon inte orkat innan...
Tycker nästan att pälsen har fått tillbaka lite av sin glans oxå...
Inatt va jag uppe vid 2 tiden, såg att matskålen va tom, och jag skulle just fylla på då Smilla kommer från ingenstans, snabbt som ögat, mjauar och vill ha mat i sin söta mun...Gott tecken..?? Hoppas det...

Veterinären avslutade samtalet med att säga: Vilken SNÄLL katt ni har!!! Har aldrig träffat nån som henne, SÅ snäll hon är!

Jag säger tack och bock, och jag vet att Smilla är den snällaste katten på jorden...

KRAm på er

söndag 14 november 2010

Påläst...

Den här helgen har mestadels gått till att läsa om diverse "kattsjukdomar", så nu har jag gått och blivit en veterinär på en helg...
Blir inte klok på diagnosen FIV= Kattaids...Om Smilla skulle ha detta, och provet imorgon visar det, blir jag CHOCKAD!!
Har säkert läst 100 sidor, där det står tydligt att FIV är en ovanlig sjukdom i Sverige, endast ett par fall varje år, drabbar mest hanar (utekatter) för dom slåss mest, då FIV oftast smittas via bett och sår...
FIV har även mycket att göra med misskötsel och vanvård...
Jag tycker verkligen INTE detta skulle stämma in på Smilla eller oss som ägare heller för den delen...

Sen finns det nåt som heter FELV, som är en typ av leukemi...Känns konstigt när jag läser om det, så tanken känns inte så bekant med hennes symtom...

Men så stannar jag vid sjukdomen FIP...Där hugger det till i hjärtat...Det är en virussjukdom, och symtomen där stämmer ganska så överrens med Smillas...Det tråkiga är att det är den mest fruktade sjukdom katter kan få, dom lider, och den är dödlig...
FIP drabbar oftast unga katter, Smilla är ju snart 8 år, det ÄR vår enda nackdel, och den hänger man ju såklart fast vid stenhårt! Men när man läser och samtidigt tagit till sig vad veterinären har sagt, så är det den sjukdomen vi mest fruktar för...
Tecken som avmagring, glanslös päls, svullen buk, trött, vingliga ben...

USCH det gör sååååå ont!!!! Stackars vår Smilla, hur kunde ödet vara så tufft mot dig??? Det känns så orättvist...
Va detta meningen??? Vår glada, spralliga, kloka, kärleksfulla Smilla, som numera ligger trött och mager på olika platser här i huset, och inväntar sitt dystra öde...
En katt har 9 liv, snälla ge henne det då!!!! Ni kan inte komma och ta henne nu, hon har ju bara levt halva sitt liv...Snälla...

Hur tungt det än är att erkänna, så måste vi inse fakta...Vad det än är Smilla lider av, så är det en HEMSK och ALLVARLIG sjukdom, som tyvärr inte kommer sluta på nåt bra sätt (är jag rädd för..)
Förutom sjukdomar, har jag även läst om avlivning, jag måste inse, jag måste vara förberedd, för Smillas skull...
Detta är helt sjukt, detta händer inte...Imorgon vet vi...

Godnatt

lördag 13 november 2010

 

Jag lämnar inte mitt hem eller Smilla, det längsta jag kan sträcka mig är ut i trädgården, och idag fick Smilla hänga på..."Gamla" Smilla älskar att vistas i trädgården, så många minnen jag har! Idag såg jag att hon NJÖT, hon luktade och smakade gräs, gick sina rundor...Solen gassade henne i ansiktet och hon stannade upp för en stund och njöt...
Smilla älskar solen...

Detta låter kanske hemsk, men tillsammans fann vi platsen idag...Platsen där Smilla ska få sin vila...
När man är ledsen och nere, kanske man inte tänker så klart, men jag måste ändå tro att Smilla förstår, hon har alltid varit den klokaste katt, och jag har många gånger sagt att hon är mer människa än katt...
Vi fann platsen, satte dit en sten, då gick hon direkt dit och gnuggade sin nos på stenen, katter brukar gnugga nos när dom ska sätta dit sin lukt för att andra djur ska känna...Märka revir kan man ju med kalla det...Så hon har märkt sin plats, och jag också med alla mina tårar som kom...
Det fina med plasten är att där kommer solen skina nästan hela dagen, precis som Smilla vill ha det...

När Peter och Alfons kom hem från hockeyskolan ville dom att alla skulle åka till Burger King, men pojkarna fick åka iväg utan mig, flickorna stannar hemma...
Jag är lite av en vandrande lipsil, och jag vill verkligen vara Smilla nära så länge jag känner att hon behöver det...

Nu ska jag ta mig en välbehövlig dusch och invänta lördagsmys...

KRAM på ett tag
Posted by Picasa

fredag 12 november 2010

En lååång dag...

Oj vad dagarna blir så mycket längre när man väntar på ett besked (dödsstöten..)
Fick till slut tag i veterinären, men inte han som tog hand om Smilla igår, så han ska ringa mig på måndag, och antagligen då kommer beskedet (dödsstöten..)

Eftersom jag är enormt traggig som människa, orkar jag höra saker om och om igen, min man drog hela historian 25 gånger igårkväll, men ändå va jag tvungen å ringa...
Typisk att inte just HAN va på plats, blev inte mycket klokare, försökte göra allt för att fråga ut den lilla sjuksyrran istället, men det enda hon kunde ge mig va FIV? (kattaids?)Det va det enda som stod i datan...
Så på måndag får vi veta, får vi besked, fast det redan känns som vi har fått det...

Smillas dag idag, hon orkade gå upp i trappan (YES!!!) och vad GLAD man blir för det..!
Sen höll hon sig där, la sig på olika platser, orolig i sin själ...Jag har pendlat upp och ner som en jävla flagga, orolig som en själ jag oxå...
Tur att min mamma har varit här (tack mamma) och roat kidsen, så jag har fått gå upp och gråta hos min änglakatt...
Lite senare på eftermiddagen ville jag "testa" henne, så jag la mig i Alfons säng, kallade på henne, efter några minuter kommer hon, hoppar upp och lägger sig hos mig...Och där blev vi liggandes, jag kliade henne bakom öronen som hon älskar så, och för en stund somnar hon lugnt och rofyllt...
Ätit bra har hon faktiskt gjort (tack och lov) och medicineringen började vi med idag...
Nu inväntar vi ett litet mirakel som säger att Smilla inte har kattaids...Hur skulle hon kunna ha det..? Känns så overkligt!

Från det ena till det andra, idag har jag varit på "viktmöte" som jag kallar det...Så den 1 dec börjar allvaret på riktigt!
15 hela kilon ska jag tappa, jag ska bli en snyggare och piggare människa...
Och jag har tur som får en kompis med mig på det hela, riktigt roligt ska vi ha på vår viktresa tillsammans...Lycka till till oss!!

Nu är jag trött, hoppas på mer sömn inatt, ska vara nära Smilla sålänge jag känner att hon och jag behöver det...Trygghet och kärlek, tänk om det kunde hela en sjuk liten katt...
Älskar dig så!!

Godnatt alla kära

Ovissheten...

Sitter i kö till veterinären när det gäller Smilla, har inte sovit en blund på hela natten...Knappt vågat gå på toan för jag är rädd att hon ska ligga död nånstans...
Ovissheten är så hemsk, jag har varit på toa flera gånger, mår så illa, har så ont i magen. Jag hatar ovissheten!!

Veterinären slog näven i bordet, tyckte det va orättvist, han sa att han tänker inte ge upp så lätt, men vi måste förbereda oss på det värsta ändå, men hoppet lever kvar, hoppet är det sista som lämnar, men ovissheten är hemsk...

Igår när jag kom hem, tog jag Smilla i min famn, jag grät som aldrig förr, höll det lilla livet i min famn, tänkte hela tiden på ovissheten, jag har henne på lånad tid, hur många gånger till får jag hålla henne så...
Jag hatar ovissheten!!

När jag skulle gå och lägga mig, sov nere inatt, vill vara henne nära, för hon orkar inte gå i trappan...Jag gick in till henne, hon låg på värmegolvet på toan, la mig bredvid, grät och sa Jag älskar dig, lämna mig inte, jag är inte redo att släppa dig...Du slickade min hand...
Faan vad jag HATAR ovissheten!!

Jag gick in i köket, la upp din favoritmat, du ville gå fram men vinglade så hemskt, sen la du dig en stund på golvet för att vila dom få cm du orkade gå...Sen tog du nya tag, vinglade fram på sötaste tassar små, du åt...

Du är min ängel, min levande ängel, även om du inte kommer leva så länge till, så är katthimlen komplett med dig, för vi släpper ifrån oss världens raraste ängel, världens snällaste, världens sötaste...Det gör så ont i oss, men är det dags att lämna oss, så måste vi släppa vår lilla ängel fri...

Alfons har så svårt att förstå, han gråter och vill ha dig kvar, kan inte riktigt greppa det hela att du snart kanske kommer lämna...Det är så svårt!
Idag hatar vi ALLA ovissheten!!!

torsdag 11 november 2010

SMILLA min katt
vet Du att

Matte älskar dig
och nu ska du lämna mig

Många minnen lever kvar
i alla mina da´r

Den BÄSTA kissekatt
i världen Du är
Och jag kommer föralltid
hålla Dig kär


CARPE DIEM- Fånga dagen
Det är det vi gör nu...
Alla dagar med Dig är viktiga
Vi ÄLSKAR Dig!

Matte & Husse
Alfons & Alvin

onsdag 10 november 2010

Alfons

 

Min lille gosse blir snart 5 år, han är så stor, han är så rar, han är så VÄRLDENS BÄSTA ALFONS!!!
Peter va framme med kameran för nån vecka sen & tog dessa kort på världens snyggaste lille hockeykille, han är så söt så jag smälter som glass i solsken!!! Mammas älskling...
Hockeyskolan går fint, han är så taggad för sin träning varenda lördag, och DUKTIG det är han, men det visste jag ju redan..:-)
Posted by Picasa

tisdag 9 november 2010

Löfte...

Nu har jag fått nog av mig själv! Nu ska jag bli smal, och jag ska ta till HJÄLP för jag fixar inte det själv...
Att det ska behöva vara SÅ svårt!!!

Jag har ofta hört att dom som är fööör smala lider lika mycket som dom som är fööör feta, köper inte riktigt det där...Det finns inte i min bok i allafall!

Mina fällor och värsta fiender är:

1. SMÅGODIS
2. CHOKLAD
3. CHIPS

Jag äter inte så värst mycket "mat", och det slutar med att jag ersätter det med godis på kvällen istället...
Det fanns en tid för lite sen då jag va riktigt duktig, men det sprack, då jag slutade gå ner, jag stannade och där står jag kvar...Så vill jag inte ha det, så nu har jag ett mål, och så fort jag vet NÄR, VAR och HUR så ska jag berätta detta för er alla..!

Jag gör det inte enbart för att gå ner i vikt, utan även för att jag behöver rätt "produkter" i min kropp, jag behöver bli piggare!! Jag är så trött så trött...
Så inom kort kommer det ske ett under (hoppas jag) och jag kommer bli snyggare än snyggast (hoppas jag oxå!!)

Bye bye Fröken Tjocksmock 2010, Hello hello Fröken Lagom-är-bäst 2011...
Nu JÄVLAR!!!

Så jävla jävla jävla skitbra!!

fredag 5 november 2010

Dagen kunde inte börja på ett mer tråkigt sätt, men det går jag inte in på nu...Det är så tråkigt att behöva lägga energi på småsaker, då det finns betydligt större saker att lägga den på...
Som ex dagisplatsen till Alvin, jag blir så trött och det tär så fruktat mycket! Jag va så ledsen och trött igår, förstår inte folk att man börjar jobba???

Hur kan man ens bli nekad på det viset, jag kan inte fatta hur man kan neka ett barn en plats att vara på...
Och speciellt inte då det heter att man får söka i andra kommuner, det finns ingen logik i det hela, historian håller inte...

Det högsta hönset på kommunen mailade igår, och han är ju lika dum han...Jag har under flera år fått höra att man prioriterar att sätta småsyskon på samma dagis som stora syskon, men han påstår att man absolut inte alls gör detta...

Nåja den här historian suger totalt, och jag har tappat intresset för hela jävla Sölvesborg, men jag tänker ändå inte ge mig...
Hur kan det fungera med ena barnet och inte andra..? Alfons va inga som helst problem, men nu...
Sen att jag köper att det ÄR många barn i januari, men det ska ju inte dessa stackars barn och föräldrar få lida för tycker jag...
Jag tycker att det hela har skötts URUSELT, att på så kort tid NEKA dagisplats, 2 månader innan ev inskolning, gör mig förbannad, det kan bara inte va tillåtet!!!

Jag har vatt i kontakt med tidningen som vill komma hit i nästa vecka, tycker att det borde komma fram hur det sköts, det kanske finns andra därute som vill söka som vi, och om man som förälder vågar ta chansen...
Herregud, Bromölla betalar Sölvesborg för att vi vill ha våra barn där, va faan mer begär dom????

I eftermiddag kör jag till jobbet, och hade jag inte gjort det så hade nog mitt huvud gått av på mitten...Barn är helt fantastiska, men inte idag...
Alfons har ju haft hög feber sen i tisdags, och vatt tvungen och vara inne, förutom igår då vi va på bio...Men den ENERGIN han ligger inne med alltså...JISSES!!!
Han håller ärligt på att välta omkull hela huset, så idag är jag GLAD att få köra till jobbet...Och hela helgen ska jag jobba, så jag ska ladda mina batterier rejält...

Hörs...Trevlig helg & kram

torsdag 4 november 2010

Miljöombyte...

Idag är Alfons feberfri, och detta firar vi med bio kl 13.30...
Det blir "Sammys värld", och det ska bli skönt efter ett par dagars innesittande med sjuka barn, för hur sjuka dom än är, nog faan är dom piggast i hela universum..!

Först blir det Bigge´s på pannkaka, sen lämnar vi den lille där under tiden...
Ska bli härligt med "Alfonstid"...

Har inte hört ett pip från kommunen ang dagisplatsen, blev lovad svar igår, men inte hört nåt, så jag hoppas på den här veckan, annars struntar jag i den här väntan! Tiden går, vi står utan dagisplats, och vi börjar jobba efter nyår...Detta är så jäkla tråkigt, och det suger verkligen!
Jag ger inga som helst fler chanser, tiden är knapp, tidningen blir nästa...

Nu håller ungarna på att riva ner hela huset, får ta tag i det hela så det blir lite lugnt här, hörs sen...

KRAM

tisdag 2 november 2010

Väntan...

Sådärja då va det skickat till en "högre" person, då det gäller den nekade dagisplatsen till Alvin...
Väntar och väntar...
Nästa åtgärd blir tidningen, men hoppas på att det inte ska behöva gå så långt...

Återkommer...

måndag 1 november 2010

Glad!

Idag blev jag glad, när min chef ringde mig och sa att hon fixat en sjukgymnast som kan ta hand om mina onda handleder (som är en aning skadade i mitt arbete).
Det blir utprovning av skenor som ska bäras då jag har som ondast...
Det gör mig GLAD när ens chef tar till sig, lyssnar & verkligen gör nåt åt det (fast hon inte behöver..) Tack och bock...

Stor kram till The Big Boss

Lycka

Satt och grejade lite med videokameran idag, allt "gammalt" som man har spelat in, jisses!
När Alfons va en liten bebis, fram till nu, va SKOJ!!
Det lustiga är, att när Alfons va pytteliten filma jag sketamycket & tog mindre kort, och när Alvin vatt pytteliten fram till nu, tar jag tusenmiljoner kort, och filmar mindre...Nåja, det blir en bra blandning ändå..!

Alfons fick gissa vem jag visade på "filmsnutten" idag och han sa genast: ALVIN!
Och det är skrämmande ruggigt hur lika dom två är i samma ålder, ska försöka lägga in en filmsnutt något senare, då tillfälle finns...
Men iaf, det jag skulle komma till va ju snuttarna på Alfons, va MALLIG han blev, och han fick ju se att vi visst gosade och myste med honom lika mycket med som bebis, som med lillebror...Lika mycket om inte MER!! Och det va nyttigt för honom att se, han växte säkert 100 meter av stolthet, och i filmsnuttarna sa han: Men mamma, va du busar med mig!! Och där kommer ju pappa med ju..!!
Det va en GLAD fis som la sig i sängen ikväll, han kramade om oss som aldrig förr, och avslutade fint med: Jag älskar dig mamma, jag älskar dig pappa...
UNDERBARA UNGE du är!!!

Nu ska jag (vi) försöka få den där sömnen, Peter la sig just och jag hoppas på att jag inte väcker nån av fisarna däruppe när jag knakar upp för den hemska trappan!
Kanske låter dom sova ifred, Alfons somna ju i vår säng, och det innebär att jag MÅSTE väcka han isf, och det hoppar jag nog...
Alvin har av nån lustig anledning velat somna hon mamma flera nätter nu, han är en riktig "lovemachine", jag vågar verkligen slå vad om att det INTE finns nån som är så kärlekskrank som han!!! På gott och ont, men mest gott såklart...

Nepp nu blir det teve en liiiten stund, sen sovasovasova!!!!!

Nattinattisovsågotti!!!!

Små små stunder av kärlek...

Så va den här helgen förbi...Det bara smäller till sen är det en ny och fräsch vecka!
Helgen har vatt mysig med mycket tid för varandra och barnen, det lever man på i evigheter!
I lördags åkte dock Alfons med farfar till Bigge´s för att byta däck för en liten stund, den lille sov middag därute...Då passa jag och herr Freij på att måla taket, och kul va det! Tänk va skoj det blev helt plötsligt att måla ett tak tänker ni, men den tiden vi fick påminde oss mycket om den tiden som vi en gång hade...Vi pratade om när vi träffades, pratade om gamla minnen, och man kände fjärilarna komma...Underbart, och i all prat och skratt va taket färdigt...

Det är såna där småstunder som man uppskattar som mest, underbara småstunder, den lilla lilla stunden som är den viktigaste...
Glöm aldrig bort den stunden, finns den där, då känns allt LJUVLIGT (tycker jag..)

I förra veckan "testade" jag mig själv, dom där småstunderna fick mig till att bli förälskad på nytt...Det är en härlig känsla efter 10 år tillsammans att få den där känslan då och då, att det pirrar i kroppen, och man blir som en fnittrig liten tonåring igen...
Sen tillhör jag den sorten som ändå kan njuta av vardagen, jag tycker den är härlig och trygg MEN det är viktigt med dom där småstunderna till varandra, så man kan få blomma upp nångång ibland...

Så den här helgen har verkligen gått i förälskelsens tecken, underbart!!

Kram sålänge...