Ovissheten...

Sitter i kö till veterinären när det gäller Smilla, har inte sovit en blund på hela natten...Knappt vågat gå på toan för jag är rädd att hon ska ligga död nånstans...
Ovissheten är så hemsk, jag har varit på toa flera gånger, mår så illa, har så ont i magen. Jag hatar ovissheten!!

Veterinären slog näven i bordet, tyckte det va orättvist, han sa att han tänker inte ge upp så lätt, men vi måste förbereda oss på det värsta ändå, men hoppet lever kvar, hoppet är det sista som lämnar, men ovissheten är hemsk...

Igår när jag kom hem, tog jag Smilla i min famn, jag grät som aldrig förr, höll det lilla livet i min famn, tänkte hela tiden på ovissheten, jag har henne på lånad tid, hur många gånger till får jag hålla henne så...
Jag hatar ovissheten!!

När jag skulle gå och lägga mig, sov nere inatt, vill vara henne nära, för hon orkar inte gå i trappan...Jag gick in till henne, hon låg på värmegolvet på toan, la mig bredvid, grät och sa Jag älskar dig, lämna mig inte, jag är inte redo att släppa dig...Du slickade min hand...
Faan vad jag HATAR ovissheten!!

Jag gick in i köket, la upp din favoritmat, du ville gå fram men vinglade så hemskt, sen la du dig en stund på golvet för att vila dom få cm du orkade gå...Sen tog du nya tag, vinglade fram på sötaste tassar små, du åt...

Du är min ängel, min levande ängel, även om du inte kommer leva så länge till, så är katthimlen komplett med dig, för vi släpper ifrån oss världens raraste ängel, världens snällaste, världens sötaste...Det gör så ont i oss, men är det dags att lämna oss, så måste vi släppa vår lilla ängel fri...

Alfons har så svårt att förstå, han gråter och vill ha dig kvar, kan inte riktigt greppa det hela att du snart kanske kommer lämna...Det är så svårt!
Idag hatar vi ALLA ovissheten!!!