Jag lämnar inte mitt hem eller Smilla, det längsta jag kan sträcka mig är ut i trädgården, och idag fick Smilla hänga på..."Gamla" Smilla älskar att vistas i trädgården, så många minnen jag har! Idag såg jag att hon NJÖT, hon luktade och smakade gräs, gick sina rundor...Solen gassade henne i ansiktet och hon stannade upp för en stund och njöt...
Smilla älskar solen...
Detta låter kanske hemsk, men tillsammans fann vi platsen idag...Platsen där Smilla ska få sin vila...
När man är ledsen och nere, kanske man inte tänker så klart, men jag måste ändå tro att Smilla förstår, hon har alltid varit den klokaste katt, och jag har många gånger sagt att hon är mer människa än katt...
Vi fann platsen, satte dit en sten, då gick hon direkt dit och gnuggade sin nos på stenen, katter brukar gnugga nos när dom ska sätta dit sin lukt för att andra djur ska känna...Märka revir kan man ju med kalla det...Så hon har märkt sin plats, och jag också med alla mina tårar som kom...
Det fina med plasten är att där kommer solen skina nästan hela dagen, precis som Smilla vill ha det...
När Peter och Alfons kom hem från hockeyskolan ville dom att alla skulle åka till Burger King, men pojkarna fick åka iväg utan mig, flickorna stannar hemma...
Jag är lite av en vandrande lipsil, och jag vill verkligen vara Smilla nära så länge jag känner att hon behöver det...
Nu ska jag ta mig en välbehövlig dusch och invänta lördagsmys...
KRAM på ett tag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar