Känslor...

Det är mycket känslor i min kropp för tillfället, det gnager i mig, dom biter tag i mig...Dessa känslor är lite av panikkänslor, som jag upplevde som liten på ett visst ställe jag inte ville vara på, men som jag va tvungen att vara på ändå...
Det låter säkert rörigt för andra, jag ber er inte att förstå...För det är ju MINA känslor...

Jag har upplevt en del i mitt liv, jag ser det inte som nåt negativt, utan nått "gott", som jag har fått lära mig utav...Vissa saker skulle man väl välja bort nu som vuxen eftersom jag va liten då, men det går ju inte...
Det jag istället ska göra i NUET, är att aldrig låta mina egna barn få uppleva det jag en gång gjorde...Men det är ju lättare sagt än gjort, detta innebär en hel del förändringar, drastiska såna...
Och frågan är HUR...

Människor som får mig att må dåligt platsar liksom inte in i min värld, det fungerar inte för mig...Människor som har svårt att visa känslor, svårt att säga vad dom tycker och tänker, platsar heller inte in...
Människor som sitter och gnäller över hur jävligt allt är, hur mycket fel det finns på allt och alla, platsar inte heller...
Människor som inte kan erbjuda tak över huvet då man kommer och (tränger) sig på, utan överlämnar "problemet", tycker vi ska hyra en stuga för flera tusentals kr, för att, just det, VI kommer och (tränger) oss på...
Människor som man inte har sett på LÄNGE, sitter och somnar och bryr sig inte det minsta att det va längesen man sågs...
Människor som inte kan prata med ett litet barn på en hel helg, inte kan få för sig att göra någonting alls för en liten underbar människa...

Nä nu kan jag inte skriva mer, är på tok FÖR irriterad för all skit man får från sina "nära"...Tvi tvi tvi, vad det GNAGER!

Längtar till mina små änglar vaknar imorgon, så man kan få känna alla ljuvliga lyckliga känslor...

Kram & godnatt