Mitt älskade barn!

 

Vilken kille med känslor jag har vid min sida...Vi va ute och gick idag, och promenera förbi en kyrkogård. Alfons blev genast nyfiken i en strut, och jag gjorde mitt yttersta för att försöka förklara på bästa sätt...Tankarna snurra runt i hans huvud, det kunde jag se...Tillslut sa han:

-Mamma, vi kan väl gå in på kyrkogården?

Det gjorde vi, och han gick försiktigt försiktigt, och fråga vad det stod på de olika gravstenarna...Vi kom till en liten liten gravsten, den stanna han bestämt vid, och fråga:

-Mamma, vad står det för namn där?

Det visade sig va en liten pojke som blev 9 år, så sorgligt så sorgligt...
Tankarna snurrade igen i mitt älskade barns huvud, och han säger:

-Man behöver inte vara gammal för att komma till himmelen...

Jag förklarade för min pojke att det finns tyvärr olyckor man inte kan undvika här i livet, och att man måste vara rädd om sig...Alfons frågar:

-Är Ingela på den här kyrkogården mamma?

Ingela ligger i minneslunden, förklarade vad det va, tankarna snurrade igen...

-Då vill jag dit mamma och lägga en blomma till henne...

När vi sedan kör hem, sitter Alfons tyst en bra stund sen säger han:

-Mamma, jag tycker det är synd att Ingela är i himmelen...

Mina tårar bränner bakom locken, dels för att det han säger är sant, och dels för att han är så jäkla KLOK!
Sen säger han:

-Kommer vi alla träffas uppe i himmelen sen..?

Och va säger man då..? Det är klart vi kommer att göra MITT ÄLSKADE BARN!!!

Mamma älskar dig så FÖRBANNAT mycket, våga ALDRIG lämna mig!!!!