Tankar som stör...

Jag har en MASSA tankar som stör mitt hjärnkontor för tillfället, jag grubblar och tänker, och det bara STÖR!
Inget jag försöker tänka mig till hjälper, jag kommer aldrig kunna komma fram till en lösning, det kommer aldrig att fungera, det har jag fått målat på väggen i nuläget...
Det är ÅR av olycka, som jag har växt upp med, som jag verkligen VÄGRAR att mina barn ska växa upp med, där går gränsen!

Är det så svårt att visa kärlek, säga vad man tycker..?
Försöka att för engångsskull bortse från sitt eget, och ta vara på tiden..?

Det sårar MIG eftersom jag själv har upplevt det, men det ska INTE såra mina barn...

Att inte kunna SE det hela som något vackert, att inte kunna sträcka ut en hand för att i allafall försöka ge och få tillbaka kärlek, för att få tillbaka kärlek har aldrig vatt några problem...
Du är AVGUDAD för den du är, kanske inte så länge till när tankar börjar bli till verklighet...Ta vara på tiden som är nu, för den kommer aldrig tillbaka!