Turturduvorna..

 

Idag när jag hämtar Alfons, kan jag inte låta bli att skoja lite med han...
Så jag klämmer fram lite glatt:

- Jaha då kör vi direkt till kyrkan nu då?

Tittar i backspegeln, och han ser frågande ut, och en smula generad...

- Kyrkan..?

- Ja ni ska ju gifta er idag, har du redan glömt..?

Och så skiner han upp med hela sitt supersöta ansikte, och säger:

- Men mamma, vi ska ju gifta oss när vi blir liiite större..!

Och så flinade han och tittade på mig som om jag vore värsta puckot...

Väl framme hos tjejen sin, gick det fint...Lite kärlek i luften va det allt...Det kan man ju se på fotot!
Det leks, och det bjuds på fika, och det leks igen, först inne, sen ute...
De två turturduvorna hoppar på studsmattan, håller varandra så kärt i händerna...Dom har så skoj tills dom knockar varandra, så Selma spräcker sin lilla läpp...Först vill hon inte visa sin "pojkvän" att hon blir ledsen, men Alfons ser frågande ut, och hon ligger kvar på mattan och biter ihop...Men sen orkar hon inte mer, och hennes underbart grön-bruna ögon blir alldeles tårögda...

På väg hem sen sitter Alfons och funderar, och säger:

- Mamma, jag tycker inte om att Selma är ledsen...och jag vill verkligen inte att Selma ska ha ont heller...

Sen säger han att han vill ringa henne och höra så allt är okej...Är han inte underbar så säg..!

Han glömmer dock bort att ringa sin sötnos, då kompisen Sixten ringer och bokar upp Alfons på en cykelkväll, fullt ös iväg igen...Men han kommer säkert fråga efter henne imorgon...

KRAM