Ett avslut- Ett farväl...

Idag tog jag farväl av en älskad vän, och det va tufft och det gjorde väldigt ont!
Igårkväll möttes "gruppen" upp och tog an vår sista trivselkväll någonsin tillsammans, och det va med mycket blandande känslor...
Jag hatar avslut, jag hatar farväl...Speciellt om det betyder FÖRALLTID!

Vi va alla riktigt omtumlade imorse, alla hade verkligen sovit pissdåligt!
Min sömn såg ut såhär: La mig kl 00.00, snurrade rundor och ångesten kom krypandes...
Kl 01.40 va jag fortfarande vaken, varm och klibbig...så jag gick ner och somnade som en stock, jag tror nästan jag somnade innan jag la huvet på kudden!
Kl 03.45 vaknar jag av en fluga som bestämt vill sitta i mitt fejs...Tar tag i flugdödaren och inväntar dödsstöten...PANG! Och flugan blev som en flugskit på golvet, och jag kunde fortsätta min sömn, till kl blev 05.50...Då gick jag upp med klumpen i magen inför en jobbig begravning...

Jobbig va bara förnamnet, plågsamt, sorgligt, tomt och ledsamt hundra gånger om...
Tårar stora som tennisbollar drog ner för mina kinder, och hjärtat värkte!
Jag vill kunna tro att du har det bättre nu, då du slipper vara sjuk...Men jag kan inte låta bli att samtidigt få tycka att du hade flera år kvar...

I min handbukett lämnade jag ett sista farväl, där bara jag och du vet vad som står...jag satt en kväll och fingrarna greppade runt pennan, och skrev till pennan glödde...6 st sidor blev det, som jag rullade ihop och satte fast i blomman till dig...Saknaden är stor min vän...

Kram

"Lilla O"

 

I söndags döptes världens sötaste Ossian, han är såååå snäll och go den lille krabaten...
I min famn fick jag den stora äran att ha han, och han är absolut världens mysigaste lilla gudson!!

Tack underbara kusinvitamin, den bästa som finns att jag fick den finaste gudsonen i världen, jag lovar att föralltid finnas där, men det vet du redan...

Puss-kram

Uppdatering...

 

Nu när det är sommar och sol, finns det inte så mycket tid att ägna åt bloggen min...
Men nu gör jag ett kärt litet inlägg eftersom min älskade underbara lilla trollunge Alvin fyllde hela 2 st år i lördags, och detta firade vi med buller och bång..!
Tänk att 2 år redan har gått, och vilka underbara 2 år...Den lille killlen är hur go och rar som helst, så mycket kärlek du ger...

Vi donade upp värsta kalastältet på soldäck, så vi alla kunde sitta ute, och jisses så mysigt det blev!
Vi va hela 15 st vuxna och 4 st trollisar, och det blev ett väldigt lyckat kalas...
En massa presenter fick han, och snäll har han nog varit, för i dom fanns det alla bilar från "Cars" (nästan), jättecoola kläder, ritblock (Cars såklart) och kritor, godis, andra roliga bilar med roliga ljud, en stor "Blixten-bil" som dessutom är radiostyrd och väääääldigt poppis!!! En hel del pengar fick han oxå, och en massa massa KÄRLEK!

Tårtan blev ju såklart hur populär som helst, där motivet va "Bärgarn"...
Och Bärgarn va fruktat GOOOOOD!!!!!!

Trollungen lekte hejvilt med alla sina leksaker, och han lär inte tröttna på ett bra tag vill jag lova...
Han är garanterat HELnöjd över sitt 2-årskalas...

KRAM på er & tack alla som gjorde Alvins dag sååå fiiiin....

Låt mig få presentera...

 

Alvin (snart) 2 år!!
På lördag fyller du år, och vart tog dom här 2 åren vägen..?
Underbara lilla trollunge, för en riktig trollunge det är du...Vi älskar dig så!
En såååån underbart härlig go unge, snäll och rar...

Det bästa du vet är bilar, och då står Blixten och Bärgaren överst på din lista! Du älskar även att åka bil, då du på morgonen står redo för att bilen ska ta dig eller brorsan till dagis...
Du kan inte se dig mätt på Cars eller Bärgarns hejdlösa historier på dvd...Även Thomas och vännerna gillar du, och Musses klubbhus...
Du älskar att sjunga, vi sjunger alltid Blinka lilla stjärna vid läggning...Du brukar även nynna på Lilla snigel, Imse vimse, och i bilen då Kiss-skivan går het, nynnar du och brorsan ikapp till favoritlåtarna!
Du har börjat räkna, 1 2 3...7 8 9 10...3 2 1...Du är på gång min lilla vän, duktiga du...
Och du har redan ett RYSLIGT intresse för hockey!!!

En riktig kelgris är du, du mår som bäst när du får kura upp dig i nåns famn och bara mysa...
Många gånger om dagen kommer du och säger "mysa mamma", och så hoppar du upp och myser för kung och fosterland!

Din favorit är din bror, även om han är busig och tetas ibland, så är det tillsammans med honom du har som allra allra roligast...

Det händer så otroligt mycket i din värld just nu, du börjar bli mer självständig...Klarar många saker på egen hand, och förklara vad du vill och känner på ett bra sätt...
Man är en stolt förälder till 2 st underbara och söta trollungar!

Mammas ögongodisar...

Alla måsten...

Varför är alla måsten så fruktat jobbiga?!
Och gör man inte alla måsten får man panik...Sen får man ibland höra bak efter att man inte gör nåt, så alla måsten MÅSTE göras!
Och jag tycker verkligen alla måsten är det jobbigaste i världen, jag vill känna för att göra alla måsten, men när känner man det då...aldrig..?

Det här med hus är på gott och ont, för det finns att göra precis hela tiden, och jag är väl inte riktigt den människan...
När dagen har gått, man har gjort det nödvändigaste, som se till att maten står på bordet, slänga in några tvättar, städa och plocka undan, in i diskmaskin och hela den biten, sen har man ungarna man ska roa och hitta på nåt med...Jag är ju den som prioriterar mina barn, först och främst ska dom ha det bra! Sen får det andra komma senare...Men alla tänker inte riktigt så, får då...ja då ligger man efter med alla måsten..!

Jag känner att jag har det över axlarna hela tiden, som idag, MÅSTE jag helt enkelt ta bort ogräs, visst att det är skönt när det väl är väck, men jag vill göra det i lugn och ro, inte springa efter en 2-åring...Hur mycket får jag då gjort..?
Nåja ni tycker nog jag kör värsta gnällramsan här, men det är så jag känner...

Känner att jag aldrig har tid till mina vänner pga alla måsten, och det gör mig inte vidare lycklig...Och hinner jag väl se nån av dom, ja då ska man må dåligt för att man inte har hunnit med alla måsten..!

Nä jag tycker alla måsten är piss! Men visst är det skönt när det väl är gjort, bara det hade tagit slut nån gång..!
Jag vill bara ta det lugnt, må bra, slappna av och vara med mina barn...
Slippa alla måsten, och gå må dåligt över "småsaker"...

Nu blir det scones, och förhoppningsvis snart mysbesök av älskade kusin...

KRAAM

Gammalt och nytt...

 

Då va helgen över och måndagen är här...
Sovit pissdåligt inatt, drömt konstigt, sen blev jag väckt av en väldigt morgonpigg fluga som siktat in sig just i min feja av alla ställen i ett STORT hus..! Så tack för 4-5 timmars sömn, känns skitbra i kroppen!

Idag va vi bjudna på "Öppet hus" på Alvins nya förskola, trevligt tycker jag! Det visar sig att han får en fröken som Alfons haft och det kändes väldigt välkomnande...Ska bli riktigt skönt att få han på samma som Alfons även om det bara är ett år, sen börja ju Alfons i "lillskolan"...
Och från det ena stället till det andra, där vi hade blivit inbokade på ett "avslutningssamtal" som jag råkat missa i förra veckan...
Roligt att få höra om hur dom uppfattar Lille Alvin...Vilket va väldigt positivt och härligt!

Nu blir det snart iväg för att hämta hem storebror, se vad vi kan hitta på å syssla med en sån här regnig dag!
Antar att ungarna kommer bli GRYMT rastlösa i eftermiddag...

Hörs sen, KRAAAM

Min Lista!

Eftersom jag glömde bort en viktigt tid och viktigt samtal i veckan, så känner jag att jag måste skriva upp en egen lista, och den gör jag här...

Fre 17/6 Studentplåtning kl 9.30
Frisören med Alfons kl 14.30

Mån 20/6 Öppet hus på Alvins nya förskola kl 9.45-10.45
Avslutningssamtal på Alvins gamla förskola kl 11

Ons 22/6 Midsommarfirande på Alfons förskola kl 10-11
Midsommarfirande på Alvins förskola kl 17.30-19

Tis 28/6 Jobbintervju i Kstad kl 13

Ons 29/6 Trivselkväll och minnesstund med arbetskollegorna i Khamn kl 18

Tors 30/6 Begravning i Khamn kl 10

Så, nu kan jag slänga alla mina lappar...

KRAAM

Bättre sent än aldrig...

 

Nu sätter jag mig ner och skriver om vår tripp till Göteborg...
Morgonen började inte bra, fick dödsbesked...men har man lovat så har man lovat!
Jag fick samla mina tankar och känslor, och låsa in dom ett litet tag...

Trippen dit gick fint, Alfons va söndertaggad och tyckte det tog lite väl låååång tid till Liseberg...
Sen somna han, och när han slog upp sina gröna va vi nästan på plats!
Det roliga är när vi stanna bilen och ska checka in, kommer Petter samtidigt som oss, parkera lite fint bredvid och lunkar in...
Och vi med, och på incheck står vi jämte varann och Alfons ögon fullkomligt LYSER!!!
Petter är ju lite av en idol till lilla Alfons, så ni kan ju tänka er...
Jag viskar till Alfons "gå fram och fråga om du får hans autograf sötnos.." men han blygnade till rejält av själva tanken och tyckte istället att jag skulle göra det till honom...
Då kliver mannen i familjen in och räddar situationen, och Petter frågar Alfons efter hans namn...
"Det är ju lätt och skriva" säger Petter med ett brett léende (eftersom hans äldsta heter likadant..)
Vi tackar och bockar för hans vänlighet och namnskrift och beger oss till hissarna...

När vi står där och donar med korten som inte vill få hissen att dra upp oss på våning 12, hör vi en välkänd stämma...
Då kommer Petter med 2 av sina barn, frågar om det är ok om dom åker i vår hiss, och givet va väl det!
Så där står vi i Göteborgs minsta hiss i det läget, 6 pers och donar vidare med korten som ska stickas in i ett fack för att ta oss uppåt...Det blir en del skratt och tillslut fungerar det..!
Påväg upp kommer vi in och prata lite om programmet "Så mycket bättre" och Petter har verkligen fullspäckat schema nu, och att programmet i sig hade kickat igång en fullmatad sommar för honom...

När vi ska kliva av på vår våning 12, rullar Petter ut sin enorma resväska för att släppa förbi oss "vanliga" bönder, önskar oss en trevlig visit och en trevlig sommar, tittar på Alfons och säger: "Hej då Alfons!"
Och sekunden efter hör vi att han säger till sin Alfons i hissen, "den pojken heter med Alfons" sen donar dom vidare med kortet och hissen, som sedan tar dom upp till 20 våningen...

När vi varit inne och gjort oss hemmastadda på rummet, ska Peter köra iväg med bilen till en annan parkering...
När han 20 minuter senare kommer upp på rummet, visar det sig att han sprungit på September på hotellet...
Han va inte sen att köra en omgång till, gick fram och ville ha en autograf till sin son Alfons (som inte va med..)
Va hon sen trodde om det är väl en annan historia..:-) Alfons va nöjd som en speleman i alla fall...

På Liseberg va det fullt ös, vi åkte karuseller non-stop i 7-8 timmar!! Ett tag mådde jag illa, men va gör man inte för sina barn...
Jag åkte på illamåendet och såg mer än nöjd ut (och det va jag oxå..) Konserten titta vi på litegrann, men för Alfons va det mer karuseller som hägrade!
Supertrevligt tillsammans och en viktig tid för Alfons att få ha mamma och pappa lite för sig själv...

Hotellet Gothia Towers va underbart, och hotellfrukosten enorm!!
Dagen efter drog vi ett par timmar på staden, sen bar bilen oss ända hem till hålan igen...

Kram

Vänskap...

 

Man är glad för fin vänskap även om man ses sällan...
Idag kom Andreas och Engla till oss, det va 1½ år sen sist, men ändå som igår!
Underbara människor som förgyller en dag som den här...

Nu sover minstingen sin middag, jag lagar maten & farfar kom precis och kidnappa den store på en runda golf...
Najs-bajs..:-)

Hörs sen, kram på er

 

Den här lilla puddingen och puddingens mamma va och hälsa på oss i hålan idag!
Det piggade upp vardagen lite extra och jag har levt på sällskapet helaste dagen lång...

Ikväll har Peter hjälp till med sop-sortering från rocken, och jag och trollisarna har varit ute på kvällspromenad, gick ner till "Valjebadet" och sprang runt där lite...Underbart skönt med sommar!!
Blev dock inget bad, det får bli till nästa gång...

Nu fundera jag på åka och ta en solning, får se om jag inte hinner slappa till...

Imorgon kommer det troligtvis ett efterlängtat besök!!!
Very very nice...

Kram så länge gott folk

Igår va jag på Hälsoringen med minsta trollungen in da house, där allt va precis som vanligt..! Måste va hur normalt som helst och födas med rossel och hosta, vad vet jag...
Men skönt så länge han slipper medicin, Alfons fick ju stående Bricanyl i ca 3 år och det va en jobbig bit...Han hade svårt med andningen eftersom hans luftrör va så trånga, så ibland fick vi åka in så han fick inhalera...
Detta växte bort precis i samma veva vi skulle få hem en egen inhalator, tack gode gud för det!

Men Alvins hosta är mer "normal" och så länge den är lös så är det ingen fara...Och när han lyssnade med sin lilla apparat på bröstet hördes allt ut precis som det skulle...
Han är ju inte direkt påverkad av det, men kan ju inte va annat heller, eftersom han föddes med det...Värst är det på natten, eller när han tar sin tupplur på dagen...
Detta kommer förhoppningsvis oxå växa bort...

Tog upp Alfons koppor och hans märken när jag väl va på plats...
Han har röda stora märken på mage och rygg och det va 2 månader sen han fick kopporna från helvetet...
Märkena kommer kanske kunna bli bestående, men kommer blekna...
Han sa att han kommer aldrig glömma Alfons och hans koppor, det va det värsta han har sett under sin tid som barnläkare...
Tycker dock synd om min kille, för han tycker då verkligen INTE om sina hemska märken!! Vilket jag kan förstå...

Jag själv hade bestämt möte på Handikappomsorgen i Sölvesborg igår, men där hade jag ingen större tur...Blev erbjuden sommarvik på 50% med ev förlängning...
Men jag är inte i behov av ett sommarvik, jag vill kunna ha nåt i höst, dock MER än 50 %...
Idag inväntar jag ett samtal från Mejdej-kooperativet, en urgullig tjej som tyckte det va hur synd som helst att jag inte ringde för 3 veckor sen, då det anställdes en ny assistent...Hon sa att hon gillade mig jättemycket, och det glädjer mig!
Jag gillade henne oxå...
Hon erbjöd mig sommarvik, men skulle även kolla upp (till idag) om hon kunde fixa in mig till hösten och längre fram...
Så jag får återkomma mer om detta!
Funderar ändå på att ta det där sommarjobbet, eftersom jag gillade dom jättemycket och kände mig på nåt vis "hemma"...

Nu ska jag göra mig klar för avfärd mot dagis för att lämna storebror...

Kram på ett tag!

 

Idag är det den här trollungens tur att gå till farbror doktorn med sin hosta och rossel (han typ föddes med.)
De första sex månaderna hette det "så är det ofta det första halvåret.."
Efter ett år hette det "så är det ofta det första året.."
På 1½ års kollen, lyssnade dom och tyckte allt va fullt normalt...MEN nu vill jag att det ska kollas upp!
Alla och då menar jag verkligen alla kommenterar Alvins rosslingar och hosta, och förra veckan då jag va inne med mina ringormar, sa sköterskan att "den där hostan och rosslet bör nog kollas upp, det kan ju inte va nåt vidare roligt och gå med.."

Så jag tog sköterskans kloka ord på bar gärning och boka tid, och dit ska vi om 30 minuter...

Tänkte jag skulle passa på ta ny vikt och längd på trollungen, han fyller ju 2 år om 11 dagar och det kan ju va roligt med en "2årskoll.."

Hörs senare, kram på er alla!!

Måleri målera

Idag har vi tagit ett rejält kliv i vår husmålning, förra helgen va ju barnen hemma och det blev sisådär 3000 avbrott..!
Men imorse runt 10 tiden åkte trollungarna till Bigge´s, och vi kunde måla i godan ro...
Det blev måleri målera i 9 timmar, med en st kaffepaus m fralla...

Imorgon blir det Bigge´s igen, så vi kan bli klara!

Huset blir jättefint i sin antikvita färg, ett helt nytt hus...
Men det har sitt pris, det ligger många bråk bakom det hela och det är den jobbiga biten...
Nåja, antar att det ska vara så...

Nu är jag lagom trött i kroppen, ska snart dra in den i duschen, sen mysa ner mig i soffan och invänta John Blund...

Hörs säkert imorgon...

Kram på er allihop

 

Imorse drog jag och huliganungarna till Hälsoringen för att kolla upp mina plitor jag har dragit runt på i ca 1 månad...Det visade sig vara ringorm, som smittar från djur till människa...
Så nu har jag två sorters salvor, 1 st mot svamp och 1 st med kortison i och det gör redan verkan!
Utslagen har hamnat på ben, armar, mage, rygg och bröst...Tur hade jag att dom inte hunnit sig upp i fejan, inget skoj då..!

Så nu har jag fått bukt på dom små jävlarna iaf, nu ska om dö bacillerna som äter sig in i min kropp..!

Dagen i all ära har mest bjussat på regn och rastlösa ungar, jag själv har vatt rätt så låg, har inte fått tiden att stanna upp "på riktigt" men man gör väl så gott man kan...
Har hunnit med att söka 5 st jobb när lille Alvin har sovit middag och Alfons har sysselsatt sig med spel eller nåt annat kuligt...
I helgen hoppas jag att huset kan bli färdigmålat, det är mycket runt huset just nu, och ibland tror nog min make att han är gift med värsta superwoman, som ska måla, såga och slipa samtidigt som hon ska sysselsätta 2 st barn, laga mat, städa och fixa...
Ja det märks såååå tydligt ibland att vi är från heeelt olika planeter!!

Ikväll tänder jag ett ljus för underbara Smilla, som har varit borta från mig i ett halft år idag!!
Hjärtat svider och värker fortfarande efter dig, och senast igår satt jag och gick igenom mina bilder, då lilla du ploppade upp...Tårarna kom direkt, du anar inte vad matte saknar sin vän...

Tjatet om en ny hemmavän fortsätter i hålan, då mannen i huset säger "inte nu"...Och kvinnan i huset undrar "när"...
Hade bara önskat få stoppa in lite av mina känslor och tycke i hans kropp, så han skulle kunna förstå mig liiite i alla fall...Jag är nog mest bara "tjatig" i andras öron, men jag ser det mer som en lycka här i huset, att få ha ett litet liv som ger så mycket gos och kel...Kommer aldrig få min hemmavän känns det som, jag blir bara ledsen!
Har fått kontakt med 2 st uppfödare som bor ganska så nära, dom har små bebisar till oss...Men "inte nu" heter det visst ja...

"Men när..?"

Mitt eget...

Jag lever i mitt eget, det är svårt just nu att förstå vissa saker...
Och jag blir inte klokare på att ingen annan heller verka förstå, och allt blir bara till en tråkig gegga...
Jag vet att jag ibland kan vara hopplös, och kanske en smula svår...Men om jag nu går igenom nåt, en grej, mitt eget...försök då istället förstå mig...

Har på senare tid rannsakat mig själv, vad jag tycker är viktigt här i livet, vad som får mig att må som allra allra bäst...Svaret är hur enkelt som helst, mina barn och min familj, mina nära och kära, mina vänner...
Men just nu i mitt eget, verka jag inte ha nån tid...Jag känner mig tung av bly, ingen ork att orka...Det värsta jag absolut vet, är när jag gnäller på barnen och bara är en sur och tråkig mamma, det är där jag är nu...i mitt eget, som ingen kan förstå...

För hur skulle man kunna det, det är min kropp och mitt hjärta, min hjärna och mina känslor...

För en vecka sen förlorade jag en nära vän, det va det han va, en riktigt nära vän, som jag tog hand om...Han och hans sjukdom i 11 år...
Vilken människa, och vilken unik vänskap på dom finaste plan i världen, en som man kommer nära, en man alltid vill ha i sitt liv...
Men sjukdomen segrade och ditt starka hjärta orkade inte slå nåt mera, det gav vika och du fick somna...45 år blev du, och jag fick vara dig nära i 11 av dom, och jag känner mig hedrad att jag fick vara där för dig, men jag är även förkrossad över att vi aldrig mera kommer ses...
Du fina fina människa, snäll och klok som få...Det är tomt här utan dig!

När det gäller jobb är jag numera "utkastad" i kommunen, det innebär att jag har ett schema på mina procent, och dagar på schemat då jag ska arbeta, men jag vet aldrig var jag ska infinna mig eller vilka tider förrän dagen innan, eller i värsta fall samma dag. Och om jag väl är på ett ställe en dag, så kan jag bli inringd till ett annat...Ett jäkla körande ser jag det som, och en jobbig bit när det gäller barnen och dagis...Men jag måste ändå få vara tacksam över att jag har ett "jobb"...

Nu är jag ledig till mitten av augusti, och ett av mina mål är att inte komma tillbaka till Karlshamn...Jag satt hela dagen igår och sökte jobb på nära håll och jag håller tummar och tår på att det ska ge svar...
Jag hade ett löfte och en anledning att vara kvar i Karlshamn, nu finns inte det längre...

Kram

Ditt sätt att leva och ditt sätt att vara, kommer jag ta med mig så länge jag lever...
Jag har aldrig träffat nån som du, klok och fin, som sätter alla andra före dig själv...
Du har en speciell plats i mitt hjärta, och jag kommer sakna dig varenda dag!

Jag vet att du har det bättre nu, du behöver inte längre kämpa...
Himlen har aldrig varit rikare än vad den är nu när du finns där...

Tack för alla fina år jag fick vara i ditt liv, det är för mig en ära och jag har lärt mig så mycket av dig...

Sov gott älskade vän