Ett avslut- Ett farväl...

Idag tog jag farväl av en älskad vän, och det va tufft och det gjorde väldigt ont!
Igårkväll möttes "gruppen" upp och tog an vår sista trivselkväll någonsin tillsammans, och det va med mycket blandande känslor...
Jag hatar avslut, jag hatar farväl...Speciellt om det betyder FÖRALLTID!

Vi va alla riktigt omtumlade imorse, alla hade verkligen sovit pissdåligt!
Min sömn såg ut såhär: La mig kl 00.00, snurrade rundor och ångesten kom krypandes...
Kl 01.40 va jag fortfarande vaken, varm och klibbig...så jag gick ner och somnade som en stock, jag tror nästan jag somnade innan jag la huvet på kudden!
Kl 03.45 vaknar jag av en fluga som bestämt vill sitta i mitt fejs...Tar tag i flugdödaren och inväntar dödsstöten...PANG! Och flugan blev som en flugskit på golvet, och jag kunde fortsätta min sömn, till kl blev 05.50...Då gick jag upp med klumpen i magen inför en jobbig begravning...

Jobbig va bara förnamnet, plågsamt, sorgligt, tomt och ledsamt hundra gånger om...
Tårar stora som tennisbollar drog ner för mina kinder, och hjärtat värkte!
Jag vill kunna tro att du har det bättre nu, då du slipper vara sjuk...Men jag kan inte låta bli att samtidigt få tycka att du hade flera år kvar...

I min handbukett lämnade jag ett sista farväl, där bara jag och du vet vad som står...jag satt en kväll och fingrarna greppade runt pennan, och skrev till pennan glödde...6 st sidor blev det, som jag rullade ihop och satte fast i blomman till dig...Saknaden är stor min vän...

Kram