Mitt eget...

Jag lever i mitt eget, det är svårt just nu att förstå vissa saker...
Och jag blir inte klokare på att ingen annan heller verka förstå, och allt blir bara till en tråkig gegga...
Jag vet att jag ibland kan vara hopplös, och kanske en smula svår...Men om jag nu går igenom nåt, en grej, mitt eget...försök då istället förstå mig...

Har på senare tid rannsakat mig själv, vad jag tycker är viktigt här i livet, vad som får mig att må som allra allra bäst...Svaret är hur enkelt som helst, mina barn och min familj, mina nära och kära, mina vänner...
Men just nu i mitt eget, verka jag inte ha nån tid...Jag känner mig tung av bly, ingen ork att orka...Det värsta jag absolut vet, är när jag gnäller på barnen och bara är en sur och tråkig mamma, det är där jag är nu...i mitt eget, som ingen kan förstå...

För hur skulle man kunna det, det är min kropp och mitt hjärta, min hjärna och mina känslor...

För en vecka sen förlorade jag en nära vän, det va det han va, en riktigt nära vän, som jag tog hand om...Han och hans sjukdom i 11 år...
Vilken människa, och vilken unik vänskap på dom finaste plan i världen, en som man kommer nära, en man alltid vill ha i sitt liv...
Men sjukdomen segrade och ditt starka hjärta orkade inte slå nåt mera, det gav vika och du fick somna...45 år blev du, och jag fick vara dig nära i 11 av dom, och jag känner mig hedrad att jag fick vara där för dig, men jag är även förkrossad över att vi aldrig mera kommer ses...
Du fina fina människa, snäll och klok som få...Det är tomt här utan dig!

När det gäller jobb är jag numera "utkastad" i kommunen, det innebär att jag har ett schema på mina procent, och dagar på schemat då jag ska arbeta, men jag vet aldrig var jag ska infinna mig eller vilka tider förrän dagen innan, eller i värsta fall samma dag. Och om jag väl är på ett ställe en dag, så kan jag bli inringd till ett annat...Ett jäkla körande ser jag det som, och en jobbig bit när det gäller barnen och dagis...Men jag måste ändå få vara tacksam över att jag har ett "jobb"...

Nu är jag ledig till mitten av augusti, och ett av mina mål är att inte komma tillbaka till Karlshamn...Jag satt hela dagen igår och sökte jobb på nära håll och jag håller tummar och tår på att det ska ge svar...
Jag hade ett löfte och en anledning att vara kvar i Karlshamn, nu finns inte det längre...

Kram