måndag 12 april 2010

Stress...

Man glömmer snabbt bort saker & ting...Minnet är kort...
Nu kommer ju den där "jobbiga" åldern, då Alvin ska va precis ÖVERALLT!
Är det inte i alla lådor, så är det alla trappor, är det inte uppe soffan så är det halvvägs upp på bordet, är det inte på alla uttag så dras det i alla sladdar...Han är precis överallt, och jag snubblar över han hela tiden, jag har ångest, för jag kommer ihåg den här "hemska" tiden med Alfons...
Ska man åka nånstans för att fika eller umgås, då springer man hela tiden efter en jättenyfiken unge istället, och är inte det minsta social, snarare ett jättesvettigt mammamonster!

Jag är ju en av dom stackars människorna som stressar upp mig för ingenting, och jag tycker dagismorgnarna är bland det stressigaste som finns! Man ränner runt i hushelvetet som en galenpanna, tiden tickar och svetten lackar...

Nä tacka vet jag mina jobbdagar, Peter får va pappaledig, den lugna i familjen...Jag fixar och ordnar, tar min lilla tid, ungarna tar Peter hand om...Underbart!
Men killar har nåt visst över sig, nån sorts lugn...Stressar ALDRIG över saker, och dom tycker vi tjejer är bland de konstigaste som finns...
Är vi det..?

På tal om stress, igårkväll när jag skulle släcka ner för att gå upp och lägga mig så dyker dom upp, SPINDLARNA!
Jag går fram för att blåsa ut några ljus, och längs mig på golvet kommer den första spindeln...den går jämsides, och jag blir som förstenad! Värsta gåshud och jag håller på klökas...Jag har FOBI för spindlar, och dom jäklarna dyker alltid upp och visar sig för MIG..!
När jag lyckats nå en jättebok för att kasta över den, känns det ok, tills nästa monster dyker upp...Jag ska släcka en lampa, och där sitter den och tittar på mig..!
Jag blir så stressad av dessa monster, dom måste ju ha sitt näste här i vårt hus, för det fullkomligt KRYLLAR av dom, stora äckliga jättespindlar...
Får spindelångest varenda kväll sen dom dök upp, bläää....

Om en liten stund kommer Cissi, det blir en jätterunda idag i det fina vädret...Först blir det lite gröt för lilleman...
Hörs sen!

KRAAAAM!!!

1 kommentar:

  1. Hej söt! Gud vad jag saknar dej och dina små sötnosar, hoppas verkligen på att vi kan ses snart! Men efter att ha läst inlägget om de otäcka monstren ni har där nere i hålan vet jag inte om vi vågar komma... ;) Har ju värsta spindelfobin jag oxå, usch vad jag hatar dem! Börjat jobba nu igen, känns helt okej. Jobbigt och vara ifrån Vilmer så många timmar bara, känns i mammahjärtat! Hoppas ni får en fin dag, kramar!

    SvaraRadera