Mina hjärtan...

Inatt va det en jobbig natt för Lille Alvin som vaknade när vi precis hade somnat, typ vid 00.00 tiden...
Jag bestämde mig för att gå ner med honom, lägga oss på den gosiga madrassen för att sova vidare, men Alvin hade andra planer! Han tyckte genast det blev helball att ha morsan bredvid sig, så han gjorde sitt bästa för att inte somna...
Tittade på klockan ungefär vid 01.00, då va han tyst tack och lov...MEN för att 3 timmar senare vakna igen för att prata bilar med mamma, och tuta henne på näsan (sådär kul!)
Men ögongodis som han är och väldigt väldigt kelsjuk, kunde jag undvara lite mystid och efter nån timme somna vi om...Klockan 06.30 tjuter alarmet rakt ut från min nya mobil, och det känns som om trumhinnorna håller på sprängas!! DÅ kom tröttheten och känningar av den lilla sömn jag fick under nattens bravader..!

Har tänkt mycket på Linda (småbarnsmamma med cancer) speciellt inatt då man va sådär glad över att va mera vaken än soven...Tittade då på Lille Alvin, pussa han på kinden och killade han i ansiktet så som bara han älskar, och tänkte på Lindas små barn...Tänkte även mycket på Linda själv, under hela hennes resa som sjuk, hur lite tid hon hade kvar med sina små barn, varje dag för henne betydde säkert allt, och hon tog säkert tillvara på dom som de dyraste juveler...
Jag kan inte ens tänka mig vad hon har känt, hur man själv hade agerat om man fick veta att man hade en kort tid kvar att leva...Aldrig få se sina barn växa upp, aldrig bli farmor, aldrig få bli gammal med sin älskade...
Man ska faan ta tillvara på det man har, inte gnälla för det minsta, vilket man gör på tok för lätt ibland!

Inatt va en sån natt, då jag självklart va ASTRÖTT, men någonstans i den extrema tröttheten, och tanken på en jobbdag nån timme fram, struntade jag i tillslut, för vad gör väl det egentligen...
Jag är ju en lycklig faan, som ska ta tillvara på livet, ungarna och min älskling, både i vaket och sovet tillstånd...Sova får jag väl göra en annan gång..!

Bjuder på bilder av mina små hjärtan...