Himlen väntar...

Idag tar vi farväl av mormor, som ska vandra upp till den underbara himlen, till dom som väntar...
Detta är med blandade känslor, då släkten inte är överrens & det vatt och är mycket bråk...
Detta gör mig ledsen, då jag tycker livet är alldeles för kort för bråk & ovänskap...
Jag är tacksam att "vår" lilla familj håller ihop, jag har mina syskon, jag har en mamma och en pappa och alla kommer vi bra överens med varandra, och det får man ta vara på här i livet...

Jag är också evigt tacksam att ha blivit ingift i världens bästa och varma familj som min Peters, vilken KÄRLEK!! Alla finns för varandra, ställer upp för varandra, och aldrig på mina snart 10 år tillsammns med Peter har jag hört ett enda ont ord om någon...det är RESPEKT, och framförallt KÄRLEK!!
Där tar man vara på den korta tid man har här i livet, man finns för varandra och ställer upp i vått & torrt...det är familjelycka, och att få uppleva det gör mig otroligt varm om hjärtat!

Där ser man vad MÅNGA går miste om, och istället lägger sin ilska och en massa energi på småsaker...Tänk att gå runt dag ut och dag in, leva sitt liv på det viset...Då kan man inte vara lycklig...
Istället för att tycka "illa" om såna personer, kommer jag nu vända på det, och istället tycka SYND om dom, att dom förmodligen har fått en "fel" vägledning här i livet...Jag kan bara tycka SYND om dom, att dom inte får uppleva det jag får, KÄRLEK!!
Att inte får uppleva hur det är när man månar om varandra, hjälper varandra, stöttar varandra...

Jag tror att mormors sista önskan va just detta, även att hon har upplevts som kall i nästan hela mitt liv, men det fanns ljusa stunder då hon öppnade upp sitt hjärta och verkligen blev varm...
Jag vet att hon kämpade in i det sista i hopp om att mamma skulle komma och ta farväl innan hon gick bort, och jag vet även att hon förstod VARFÖR hon inte gjorde detta...Det är så mycket jag vet, som andra säger sig veta bättre, och dom anar inte vad fel dom har...
Men hade man bara funnits där för varandra, lyssnat och stöttat, så hade allt kanske fått vara bra...
Mormor får inte den önskan uppfylld, och det är ledsamt...

Jag vet hur jag lever och ska leva, jag ska ALLTID finnas för de mina, alltid ställa upp, alltid lyssna, alltid vårda och vara rädd om...Jag ska alltid vara i min härliga familjelycka, för man får så otroligt mycket tillbaka, och det är just det LIVET handlar om...
Man blir föralltid LYCKLIG!!

Idag tar vi Farväl av dig Mormor, hoppas och vet att du har det bättre på andra sidan, du har inte ont längre...
Vi som återstår ska vårda våra ljusa minnen av dig, minnas dig och prata om dig för våra barn och barnbarn, alla LJUSA minnen av dig lever kvar...oavsett...

Sov gott Mormor...