Idag fick vi hämta hem vår älskade lilla Smilla, det känns så otroligt ledsamt att gå därifrån med en liten brun pappkasse när man helst av allt skulle vilja gå därifrån med henne...på riktigt...
I pappkassen låg där en fin liten "urna" och ett personligt brev från veterinären, och man fick tårar i ögonen...
Ikväll har vi ställt henne på bordet, med ett tänt litet ljus, och ikväll är en kväll då jag bara tänker på henne...
Du kan aldrig ana vad mitt hjärta slår för dig min egna lilla Smilla sockertopp...
Kram
R.I.P Smilla Sockertopp :-(
SvaraRadera