Vem är DU..?

Nu ligger hon där i sin säng och väntar...
väntar på att Döden ska hämta henne...
Vad jag har hört så är hon rädd, fruktansvärt rädd, något så otroligt rädd för att lämna Vår Moder Jord...
Och i hennes ställe hade jag känt precis likadant...

För VEM vill lämna så mycket bakom sig, VEM vill lämna någon utan att få säga Farväl...
Och hur kan man lämna sitt eget barn, sin egen dotter, sin ENDA dotter, utan att få ta farväl..?

Kan DU inte förstå att du har gjort henne illa, du har sårat din dotter på det mest tänkbara dumma sätt en människa kan, och du har mage att kalla dig för hennes mor...
Kunde du inte tänka dig för INNAN du började plåga, innan du började spotta, innan du kastade ut henne från ditt hem som en påse sopor till fåglarna...

Hon va ditt BARN, och henne kastade du ut från ditt hem...Ett barn!
Hur kunde du...
I 56 år har hon fått lida, har hon fått höra hur dålig hon är jämfört med alla andra, VARFÖR???
Varför just HON??? Hon kom till dig, din förstfödda, en gåva, DIN gåva...Och vad gav du henne?? SKIT...
Stackars lilla människa, stackars MIN LILLA MAMMA...

Nu ligger du där, ensam och undrar var din lilla dotter är...
Du ligger där på din dödsbädd, dagarna är räknade, och först NU säger du från din sjuka mun:

- Min dotter är inte här...Min dotter kommer alltid att finnas i mitt hjärta...

Är det ett spel, eller menar du det från botten av ditt kalla hjärta..?
Ska det behöva ta hela 56 år att få höra att man betyder nåt...
Vad ska man tro...

Vem är DU..?