Klump i magen...

 

Är det nu det ska vara dags..? Jag har en sån bamseklump i magen så ni anar inte...
Jag vet och står för att jag tycker det har vatt "jobbigt" med Smilla, sen barnen kom, för jag inte riktigt haft tid till henne...Jag har 2 ggr provat på ett nytt hem till henne, för att hon ska få det liv hon förtjänar, att få den uppmärksamhet hon kräver och vill ha, få det liv hon drömmer om, för en katts liv är inte ett långt liv...
Men vid dom 2 tillfällena har hon kommit tillbaks till oss, och det har säkert vatt meningen, hon ska vara med oss...
Senaste hemmet va hon ca 3-4 veckor, sen kom hon tillbaka, och då sa vi att nu får hon stanna hos oss, vi far inte runt på henne som en jäkla studsboll, allt har fungerat jättebra!

Nu verkar hon vara "sjuk" på nåt vis, det kom i helgen som ett paket på posten, och jag känner "Snälla inte nu!!"
Ta henne inte ifrån oss nu, då vi äntligen har hittat tillbaks till varandra...
Hon är orkeslös, ingen aptit, drar sig undan och lägger sig i små hörn där hon inte brukar ligga...Igår bar jag upp henne från hörnet, krama henne och det va som om hon inte fanns där! Hon va svart i ögonen, och hon spann inte, hon va inte där...
För ett par dagar sen, bara man tog i henne börja hon spinna och ögonen lyste så blåa och fina som aldrig förr...
Vi satt med henne en stund på kvällen jag och Peter, båda ledsna, för nånstans finns det där, att det kanske inte är så bra med Smilla...
Jag är så fruktansvärt ledsen, för det känns som vi har några förlorade år, sen barnen kom och jag inte haft tid...Allt hon har gjort, har ju bara varit av ren KÄRLEK!
Och nånstans har jag gått och tyckt att det bara vatt jobbigt...Stackars min katt, hoppas du förstår att jag älskar dig så, i snart 8 år har du varit min vän, snälla lämna mig inte, du ska bli mycket äldre än såhär...

Älskar dig