Mitt mammahjärta...

Ikväll va det dax för fest...Men det är inte alltid lätt att veta i förväg hur det ska gå när man har en 2 veckors bebis...

Men man vet heller inte förrän man provar...

Allt frid och fröjd när vi väl va på plats efter allt stimmeri på hemmaplan...

Funderar fortfarande på hur mycket tid karlar egentligen skulle behöva, då jag tar hand om mig själv + två stycken till...och ändå är alltid Peter sist ut!!

Hur är detta möjligt??

Alvin går på medicin sen igår mot hans torsk i munnen, och tack gode gud för den har hjälpt!!!

All den torsken precis överallt, tunga, gommen, kinder och i halsen, den stackaren...

Nu får han istället lida av att äta en medicin som enligt honom smakar pecka!! Han håller på att klökas sönder av äckel...Men den gör ju nytta, och det är ju huvudsaken...Men det förstår ju inte han...

Den här veckan har jag bollat mycket med mitt mammahjärta....Va på Bvc i måndags, då hon påstod att huvudet har växt väldigt fort på Alvin bara på en kort tid...

Det mätte 34 när han va nyförlöst, och i måndags mätte det 37...

Grejen är att hon uttryckte sig så dumt, att jag nu har gått och mått fruktansvärt dåligt en hel vecka...Har t o m haft måttbandet framme för att själv mäta, och jag kan inte riktigt koppla av för jag hör hennes eko i mitt huvud hela tiden...

Sen fick jag till svar av samma människa att torsk hade inte alls småbarn ont av, tills en annan påstår att det har dom visst...

Ska dit på måndag igen, då till en ny Bvc-tant...Hoppas på bättre tur, och inte till en sån som kastar ur sig en massa strunt...

Mitt mammahjärta ikväll, sa till efter ca 2 timmar på festen att det va dags att åka hem med vårt lilla knyte...Mannen fick gärna va kvar, för man behöver ju inte åka hem båda två...

Det va lite dumt att jag och Peter inte fick sitta tillsammans, då hade det fungerat bättre eftersom Alvin blev lite orolig...Så jag fick gå ut med honom, så jag missade maten....Synd, för det verkade himla gott..:-)

När han väl somnar, kan jag inte ta in han, för han ligger jättemysigt och varmt inbäddad...Så jag får ställa han ute, där jag inte har nån koll alls...Kommer på kort efter att jag inte kan koppla av, och måste göra ett val...Antingen sitta därute eller åka hem...

In och letar upp Peter mitt i smeten, då han propsar på att ta över så jag kan ta det lugnt, men jag kan ändå inte slappna av...

Kände just i den stunden hur det kom över mig....Att jag inte är redo för detta, det är för tidigt...

Är jag löjlig..?

Med en liten gråt i halsen av blandade känslor går jag ut för att ringa efter skjuts, då jag ser 4 st karlar som står och röker rakt över barnvagnen...Då va det ett lätt beslut av mig själv och mitt mammahjärta....Jag åker hem!

Nu har Alvin ätit och fått sin medicin, han sover i vaggan och allt är lugnt...

En fest är en fest, det ska va livat och glatt...Och det har dom säkerligen ikväll, det hoppas jag!

Men för en nybliven mamma och en liten gosse på 16 dagar, då är det skönt att få vara hemma i lugnan ro...

TACK ändå för en fin fest...

KRAMAR