Mådde lite illa igår, och tänkte direkt på den där sjukan! Den går ju på dagis, och varje morgon man kör dit kör man raka vägen till kräknästet...Det känns så iallafall.
Alfons är ju bara på dagis 15 tim, månd-tisd-onsd, och lagom till helgen kan man börja slappna av och känna: "vi klarade oss den här veckan med!"
Kräksjukan är den värsta sjukan jag vet, för jag lider av kräkfobi till tusen, och sen drabbas jag av den värsta sorten varenda år!
Instängd på toan, ca 6 tim och spyr 40-50 ggr!! Sen är jag inte kontaktbar på ett par dagar, helt sluuut...
Men på nåt vis är jag tacksam att det bara drabbar mig och inte barnen, så nåt "bra" har det ju med sig ändå...Att dom "bara" får en släng av sjukan, kräks ett par gånger sen är det bra...
Idag ska jag göra en hel del ärenden på stada, och barnen har beställt middag hos Bigge´s, där dom även passar på att stanna ett par timmar.
Jag tycker det kan va skönt att nån gång få göra sina ärenden i lugn och ro, jag har en tendens att bli jäkligt uppjagad och stressad när ungarna är med ibland, så är det, och jag erkänner det...
Smilla äter inte idag heller, det va flera dagar sen nu, och man känner i hennes kropp att hon har avmagrat ganska så mycket...Tycker så synd om henne, men samtidigt blir jag frustrerad och hjälplös...Jag vill inte ha det såhär!! Och jag tror inte att Smilla heller vill det...Ska hämta ut valium idag, prova med det, men fungerar inte detta, få Smilla tyvärr somna in...
Att se henne lida var och varannan dag får mitt hjärta att brista, det är inte värt det...Stackars min underbara Smilla...
Nu blir det frukost för barnen, kaffe och shake för min del...
Kram sålänge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar