En dikt ploppade upp precis....

Varför är det så svårt att förstå
varför är det alltid jag som måste gå
orkeslös, förtvivlad och bitter
förstår du ingenting där du sitter
Att även jag har känslor som andra, och det kan man ju aldrig klandra

Men att det ska va skillnad på mina och dina
då mina verkar fula och dina är fina
Varför är det alltid jag som ska ge
Just nu så orkar jag inte låta det ske
Mycket är redan så förstört
Allt vi har på att gå är ack så skört...

Varför kan inte två människor mötas
och bara låta resten skötas
Att kunna ge och kunna ta
det är underbart att få ha
Varför....