Jag är så förtvivlat ledsen över vuxna människor, som sitter och pratar över huvudet på små barn precis som dom inte fattar någonting! Hur kan man behandla små barn på det viset, och hur tänker man...Barn har också känslor...
Visst att det är skillnad på jättesmå och stora barn, men alla har vi känslor...
Jag märker mer och mer på min son hur jäkla vuxen han är i sitt sätt, han förstår varenda liten känsla, och han t o m berättar om nåt eller någon gör honom ledsen...Vilket hjärta han har, han är en fantastisk liten människa..Ett hjärta av finaste guld...
Detta gör mig nu riktigt orolig, för den senaste tiden har det visat sig att min son inte verkar må så bra...Visst, han är inne i sin trots...Men idag fattade jag att det är så mycket mer , och jag vet vad....
Jag tycker det är upptill föräldrarna att prata och förbereda på vad som komma skall, nya händelser och förändringar...Det är helt enkelt upp till oss föräldrar att ta den biten...
Nu kommer vi till den riktigt sorgliga biten av mitt inlägg...Jag har vatt så förtvivlad, men svalt det och gjort det bästa för min son....Att han ska glömma allt vad vissa människor säger...Det har fungerat...fram till idag, då det bara kommer som en käftsmäll att: Nej, han har inte glömt!! Han har känslor, han mår dåligt....Och detta får självklart mig till att må fruktansvärt uselt...
Jag körde precis hem min mamma, och allt brast i bilen, jag grät och grät och grät, samtidigt som jag skulle se vägen genom mina tårar....Jag bara skakade av ren förtvivlan och ångest...
Jag tänkte: Va har jag gjort?? Varför lät jag det gå så långt??
Vill inte nämna några namn, men personerna står oerhört nära, Alfons ser upp till dessa människor, han älskar och avgudar dom...Och när jag tänker efter va han har fått gå igenom och fått höra varenda gång dom ses, så mår jag så dåligt....Och det får mig även att tänka: Om jag mår dåligt, hur faan mår inte han då???
Några riktigt idiotiska saker som:
1. Nu när "lillebror" kommer så blir han den nya favoriten, han blir ju nya nr 1...
2. Nu när "lillebror" kommer, så kommer bara han att få en massa nya saker...
3. Nu när "lillebror" kommer, ska han få ALLA dina leksaker...
Jag skriver bara dessa tre, då jag sitter med tårar ända ut på glasögat!!!! Tänk att få höra detta om och om igen....Då undrar jag:
1. Hur ska han ens tycka om lillebror när han väl kommer??????
2.Hur i helvete tänker man som vuxna människor???
Jag har fått gå emellan några gånger, då Alfons har brustit ut i gråt, helt knäckt har han vatt efter "torteringen" av slagord...
Jag har sagt till, men det respekteras aldrig....Jag har fått tagit min son i famnen och försökt trösta...
Mitt hjärta håller på att brista just nu i miljoner spillror...För idag gjorde han nåt som verkligen bevisar på att det inte är "ok"...Han ställde sig rakt upp och ner och kissade ner hela golvet, jag såg på han att han själv blev förvånad, och sekunden efter skämdes han som bara den...
Jag kunde inte förmå mig själv att bli arg, för just i den stunden så kände jag vad han kände...Han känner sig "utanför"....och detta gör mig så ont!!! Tårarna tar aldrig slut, jag är helt svullen i ögon och i ansikte...
Kan det verkligen vara så illa, och vad gör man...
Alfons är mitt allt, jag vill hans bästa om jag så själv mår skit på kuppen...Han är så viktig i mitt liv, och jag hoppas verkligen han förstår och känner det!!! Jag älskar han så fruktansvärt att det fräter mig sönder och samman, hela min kropp gör ont av kärlek till honom....
Han är luften jag andas, han är ALLT....
Kram från en ledsen mamma...
Låt ALDRIG NÅGON tala så till ditt barn!?Jag är grymt chockad att en vuxen ens sagt så?
SvaraRaderaÄr det en sjuk person?För det känns inte vuxet att yttra sig så.
Jag hade ALDRIG låtit en sådan person komma nära mitt barn igen.Det är psykisk misshandel.
Varför vill dom honom så illa?
Fattar dom inte att dom gör honom illa så är dom ju inte friska!Det förstår varje vuxen frisk person!
Låt ditt barn komma först!Håll honom borta från såna sjuka personer.
När det gått så långt så man kissar ner sig osv så har det gått långt!För långt...
Stackars liten kille. Att bli storebror är jobbigt nog utan att någon sagt så!
SvaraRaderaDet värsta med att säga något dumt till barn är att det räcker med å säga det EN gång. Sen kan man inte få det osagt.
Men låt de här dumma orden stå för de som sagt dem. Förklara för Alfons att det inte alls kommer att bli så. Att han och lillebror båda kommer vara mammas o pappas nummer ett. Det blir säkert svårt för honom precis i början, men sen kommer han ju själv se att inget av det de där idioterna skrämt honom med faktiskt händer. DÅ kommer han nog sluta oroa sig. Om de inte håller på med några nya dumheter sen vill säga!
Lycka till med både storebror och lillebror!
Jag ryser in på bara skinnet när jag läser detta!! :-o...
SvaraRaderaVad vill dom /den har ut av det hela?
Varför vill man vara så elak?
Fråga rätt ut,varför de säger som de gör!
Vuxna människor,som ska stötta och hjälpa..beter sig på det viset istället,man blir ju UPPRÖRD!
Det är fasiken inte tillåtet att säga det som sagts..det är det verkligen inte!
OM du kan..försök hålla honom där ifrån ett tag..till det hela lugnat sig lite!
Sen är barn väldigt kloka..de kan skilja på mamma och andra...han känner sig trygg med dig,det är därför han visar att han mår dåligt,han vet att du kommer finnas där för honom även om andra är elaka...och den kärlek du ger honom kommer få allt det onda att försvinna!!!
*kramar om er båda*
Tack för era kommentarer...
SvaraRaderaJag gör verkligen allt i min makt för att Alfons ska ha och få må så bra som möjligt...Och det gör även hans pappa, men jag är ju den som går hemma och ser allt som händer....
Det har gjort och gör så förtvivlat ont i mitt hjärta för jag är så rädd att min son ska tappa sitt förtroende för mig, jag skulle ju gå under!!
Jag gör verkligen allt i min makt för att vara så bra som det är möjligt och jag hoppas att han vet det...
F o m idag ska jag verkligen sätta hårt mot hårt, inget tjat och elaka ord riktat mot min lilla människa, då får dom gå...För det jag va med om idag, va ingen fin upplevelse...Att se sin pojke så förtvivlad...
Det gör SÅ ont i mitt hjärta!
Här hemma är vi noga med att "alla" ska känna sig bekväma, ingen ska någonsin behöva känna sig utanför...Och i Alfons fall, att bli storebror och allt, har vi som föräldrar hanterat väldigt väl, fått han att se fram emot själva grejen...Hoppas att det inte är helt förstörd nu bara...
Ny dag imorgon, då är det verkligen bara Alfons i fokus, för i det stora hela så är det ju HAN som behöver synas och höras nu!!! Och det ska bannimej de andra med få veta..!
Kram
Jag blir alldeles tårögd när jag läser dina rader. Känns så sorgligt att de människorna aldrig får lära känna din lille kille. Han kommer förmodligen aldrig vilja släppa in dem på livet. Hoppas att det inte är några släktingar då dessa ibland kan vara svåra att välja bort. Men våra barn kommer alltid i första hand oavsett vem som uppträder illa. Jag försöker att alltid umgås med människor som jag mår bra med & det är väl så man kanske ska tänka. Det gynnar ingen om man mår dåligt att träffas. Nä, var rädd om dig & din lilla familj. / Kram Anna
SvaraRaderajag kan inte förstå hur i hela världen en vuxen människa kan vara så orättvis mot ett litet barn, vadå nu kommer lillebror och får all uppmärsamhet och får alla dina saker...de gör ont i mej när jag läser de, jag kan bara inte fatta att vad denna människan menade med sina uttalanden... att de bara finns så sjuka människor i världen..
SvaraRaderajag håller på dej mitt hjärta!!! nu är bäst och så kommer de förbli <3
massa pussar och kramar