Det är så härligt när kusinerna träffas!! Fick ju aldrig den möjligheten själv som liten, och då blir det ju extra skoj att se sitt eget barn med sina söta kusiner...
Som dom har lekt och busat dessa 3, visst att man märker skillnaden mellan pojkar-flickor, då pojkarna är lite mer åt det busiga och tuffa hållet, och tjejerna lite mer gnälliga och pipiga...Men allt har sin charm, det fungerade kanon ändå!
Väl hemma va det tänkt att jag- gravidkossan skulle ligga lågt medans mina killar va och spela innebandy, men istället börjar jag på att städa av ovanvåningen, sen tog jag nedre med....Nu har jag allt lite ont, men det får man ta...Kan ju hoppas att det kan påverka liiiiite, och att han därinne i magvärlden kan ta hål på hinnorna snart!
Har lite på känn att det kan sätta igång efter helgen...(hoppas!!)
Det är med många blandade känslor att gå in i rollen som 2-barnsmamma...Jag är fruktansvärt lycklig över ännu ett kärleksbarn, den finaste gåvan man kan få....Jag ser fram emot mötet med den nya människan, känner längtan och förväntan....men, och det finns ju alltid ett men...
I det stora hela lyckoruset känner jag samtidigt ånger och smärta, att jag ska vålla Alfons detta....Att han ska se på mig med en blick full av besvikelse över att jag kommer känna kärlek för en till...(Är detta normalt??)
Det sista jag vill är att han ska känna sig utanför, och jag har lovat att det inte ska få hända...Det är en viktig upplevelse för han med, han blir ju storebror och det ska ju med firas!!!
Jag tror och hoppas på att vi alla är ganska så väl förberedda på det nya....Jag tror att det är mina gravidhormoner nu på slutet som spelar mig ett spratt...Mycket blandade känslor...Men när allt har landat, så kommer allt hamna på sin plats till slut!
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar