Fick ett upprörande samtal från kära syster imorse ang mitt inlägg om henne...
Jag tror att de flesta vet varför man skriver blogg, vi har olika anledningar givetvis...Men man måste alltid vara införstådd som läsare, att man går in på eget bevåg och läser....
Man kan aldrig förbjuda en person att inte få skriva om sina tankar och funderingar, men man kan däremot välja att inte läsa...
Min "askungesaga" om min syster va en välmening, fast den lät hård...Men det är så jag upplever den...Sen om hon väljer att leva i förnekelse, det får stå för henne, det accepterar jag...Alla är vi olika...
Innebörden av det hela handlar egentligen om hur man kan välja bort sin egen familj, som alltid funnits där, för att leva med såna som alltid luras och sårar...
Men återigen, alla är vi olika...
Efter inlägget, fick jag ett "dra åt helvete" från systern min...Jag blev inte direkt förvånad, för i hennes ögon har jag vatt i helvetet ganska så länge...Det kan jag ta, för det värsta är redan över, du har sårat mig tillräckligt i livet, burit dig illa åt...Och allt detta för att jag och din familj har ställt upp för dig, när du har kommit trasig och förtvivlad...
Att radera en syster, en familjemedlem från sitt liv är inget vidare smart drag, den som är förloraren är den som väljer bort sin egen familj...Du har bett en hel familj "dra åt helvete", din syster, hennes man, hennes son och den lilla bebis som ska komma till världen i nästa vecka....
Om du tycker det känns bra för dig, då bör du nog gå och prata med någon...För det du har gjort idag, det va ganska så klantigt gjort...
Jag kan erkänna att mitt inlägg har prickat vissa svaga punkter, men det är verkligheten vi lever i, inget jag skriver är osant...Det är en slags terapi för mig att skriva, då jag är en tänkare och har det behovet...Jag skriver rakt ifrån hjärtat från verkligheten...
Tänk om jag skulle skriva allt, då förstår jag om helvetet brakat löst, det finns så mycket jag undangömmer för att andra ska må bra, det finns saker man bara väljer att inte skriva om, och det är tacksamt från min sida...
Det är dags att vakna upp ur det overkliga och börja leva i verkligheten, syna människorna runt omkring och rannsaka dig själv....
Livet går inte i repris....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar