Förra gången det va snack om dop, bestämde vi Gudfar ganska så snabbt...Det blev min far!! Med tanke på alla förlorade år jag och min pappa har, att vi har återförenats är en stor gåva för mig....Att han sen får va delaktig i mitt liv och sitt första barnbarn, ja det är stort! Så valet va enkelt, han blev och är Alfons Gudfar...Vill att han ska känna sig delaktig eftersom han har den längsta sträckan hit, och träffar Alfons minst...Så det kändes rätt i hjärtat!!
Den här gången va valet med himla enkelt, Ulf, Peters far...Det finns FÅ som är som den mannen, han finns för oss på ett sätt som inte riktigt går att förklara...han ställer alltid upp oavsett, och vi är hans lilla familj...Han har ett STORT hjärta av GULD, och tillhör en av mina allra bästa vänner!! Jag har sett och ser hur familj och släkt ställer upp för varann, men Ulf ger och har det där lilla extra som ingen annan har!!
Så i lördags va det dags att ploppa den "viktiga" frågan...Och det va Alfons som ville fråga...
- Farfar, vill du bli Gudfar till Lillebror..? sa han generat....
Och i Farfars ögon lyste det, och samtidigt blev han rörd....
- Åh ja, det är klart att Farfar vill det gubben min, sa han med värsta leendet på läpparna.
Det är skönt att ge ett hedersuppdrag till nån som det verkligen betyder nåt för, det får ju oss till att känna ännu mer!!! Så även den här gången känns det otroligt rätt i hjärtat!!!
TACK "Uffemannen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar