Som handen i handsken...

Jag ljuger ju om jag säger att jag va oskuld när jag gifte mig....

Saken är den att jag har vatt lite av en pojktokig flicka, som har dejtat och träffat, vatt förälskad och strulat...Men vem sjutton har inte det?!

Men jag har aldrig, aldrig känt dunder och brak, som om jag ska dö på plats, att jag inte kan äta, inte kan sova, håller på tugga sönder min naglar, blixtar och dunder- förrän jag träffade Peter!

Snacka om att bli tagen på sängen, jag blev tokkär på en sekund!! Nu är ju grejen mellan oss en aning lustig....När jag va 9 år, flyttade vi till Sölvesborg under 1 år, och blev satt i Peters klass...Det va så vi träffades, 9 år va vi....Jag va långben i klassen, och han nådde inte ens upp till knäna på mig!! Men jag tyckte att han va såå gullig!!!! Som sagt, ett år gick fort och vi flyttade...

När jag va 24 år, va jag bosatt i Karlshamn och levde loppan...En kväll blev jag bjuden på grille i Sölvesborg, för det va ju Killebom...Men jag ville verligen inte dit! Kände noll och ingenting för det, men som jag blev övertalad, och jag minns att jag va så förbannad, så i ren ilska åkte jag dit och småsurade lite under kvällens gång...

Väl ute, gick jag mest och strosade, tråkigt va det....trist som faan rent ut sagt, ville hem hem hem!!!! Min kompis va ganska så full, ville ta sista bussen sa hon...Jaha, jo men skit samma, har jag gått här hela kvällen kan jag lika gärna gå här hela natten med, tänkte jag.

När vi stod och invänta bussen strax efter kl 02.00 va där så mycket folk, så vi fick inte plats! Super, tänkte jag, inte alls typiskt...Buss nummer 2 va det likadant, åhhhhh!!!!

När buss nummer 3 kom sådär nån timme efter, så kommer jag aldrig att glömma....

-Jenny!!!!!

Jag vände mig om, och va fick jag se??? Jo Peter, som stod på andra sidan vägen och vinkade glatt...han va en aning berusad och hade värsta pärlhalsbandet på sig...Jag kände igen han direkt, precis som han gjorde med mig...Och jag kan tycka att det är en aning lustigt efter vi inte hade setts på 15 år!!!!

Det va bara ett par personer framför mig i busskön, vad skulle jag göra....Skulle jag gå bort till honom... Jag visste ju att jag hade plats på bussen, så jag tog beslutet att möta upp...

Han gav mig en bamsekram, och jag kunde inte låta bli att bli lite intresserad..han va ju så otroligt söt där han stod framför mig med sitt pärlhalsband...

Vi hann knappt säga hej, så hörde jag min kompis bakom mig:

-Jenny, ska du med? Han kör ju snart!!!!

Jag ursäktade mig för Peter, och för att göra det hela lite roligare bjöd jag hem han på fest till Östersjöfestivalen, sen gav jag han en dunderkram och sprang min väg....

Inne i bussen slog mitt hjärta så hårt, så hårt!!!! Men jag skyllde på att jag bara va andfådd....

I samma stund kom jag tänka på att jag inte gett bort mitt nummer, och jag hette ju inte samma i efternamn nu som då...Hur skulle han kunna få veta... Hur skulle han någonsin...Faan med!!!!!

Väl hemma va jag en aning frusterad att jag vatt så klantig...Visst att jag kunde ju söka upp han, men det kanske va lite väl desperat....Nä, jag fick helt enkelt strunta i det hela....

Jag kollade telefonen innan jag la mig, och fick se ett nummer jag inte kände igen...Stod ett tag och kollade, när det helt plötsligt ringde...

- Jenny, svarade jag.....

- Eh hej Jenny, eh det är jag...Peter....Eh jo du, jag brukar inte göra såhär men...eh.....

- Ingen fara Peter, jag glömde ju lämna mitt nummer till dig...

- Jo just det, jo jag ringde ju nummerupplysningen...eh, jag brukar inte göra såhär Jenny..

- Ingen fara, jag är jätteglad att du ringde!!!!

Vi bestämde att han skulle komma till mig dagen efter, för att ta en fika och prata om varandras liv, va vi gjorde nu och lite till....

Den dagen glömmer jag aldrig, den sitter djupt i mitt hjärta!! När du kom så slog hela mitt hjärta runt i volter, aldrig jag känt nåt sånt, aldrig....Jag va så nervös, helt hispig...

Men vilken dag det blev, så mysigt...Vi tog en runda till glassbåten, då jag skulle bjuda men glömt plånboken hemma, pinsamt värre......Men det kan man ju skratta åt idag....Vi gick rundor och pratade...Vi åkte och badade lite senare på kvällen och jag minns att jag hade sisådär 30 småklämmor i håret, som jag glömde ta bort innan jag hoppade i vattnet....Så där stod vi i vattnet, jättenära varandra och du fick plocka bort dom i håret på mig...Mitt hjärta slog så hela havet gungade...Det va så spännande, där med dig i vattnet...

Inget hände, inte ens en puss, men spänningen va så otroligt stark...jag såg det på honom, och han såg det på mig...Sedan satt vi ett tag på bryggan och pratade, sen åkte vi till Mc Donalds och åt kvällsmat...

Första låten du spelade för mig va Wyclef jean- Perfect gentleman, och du sjöng med där i bilen, och jag log....

När vi sen stod där, vid din bil och skulle säga hejdå...det va vemodigt! Vi stod där länge, och tillslut gav du mig en kram, en kram som varade i evigheters evigheter...Oj, vad jag kunde känna ditt hjärta...och mitt hjärta, som dunkade mot varandra...Ville aldrig släppa taget, ville stå där hela natten tillsammans med dig...Men du va tvungen att köra, köra hem till Malmö...

Under färdens gång ringde du flera gånger, och tackade för en fin dag...Det kändes bra sa du...Och jag blev så lycklig!!

Ringde även flera gånger när du väl va hemma, och vi pratade och pratade...Du ville komma igen, hem till mig tre dagar efter....Och det gjorde du, och då stannade du i 4 dagar...Och under dom dagarna hann vi med otroligt mycket, och under dom dagarna hände nåt mycket märkligt!!! Jag kom ut ur duschen, du låg där i sängen och tittade på mig, minns att vi började prata, sen började vi helt plötsligt skratta och mitt i allt sa du:

- Jenny, jag tror faan att jag älskar dig!!!

Jag log och sa:

- Peter, jag tror faan att jag älskar dig med!!!!

Jag åkte hem till Peter och spenderade hela min semester hos honom, och när jag kom hem igen kändes allt så fel...Här ville jag ju inte vara!!! Jag ville vara med och hos Peter!!! Jag sökte några jobb i Malmö, och kände att jag levde i en drömvärld...Skulle det vara såhär, med avstånd på flera mil...ifrån varandra...

Efter bara ett par veckor får jag ett jobberbjudande i Malmö, som jag genast tackar JA till, och i oktober 2001 flyttar jag hem till mitt livs kärlek!!!!