Faan som jag gråter av kvällens 100:ade avsnitt, det gör så ont i mitt hjärta...Jag vet att det bara är en serie, men den serien påverkar mitt innersta så fruktansvärt...
Jag gråter så förtvivlat att hela jag skakar, för man lever sig in i personerna, man blir en del av dom...Och har man vatt med från avsnitt 1, blir dom även ens vänner....Det är mina "onsdagsvänner", det är dom enda vännerna jag har på teve, och jag fullkomligt älskar dom!
Redan nu bävar jag för nästa avsnitt, då en av mina vänner går en trist väg till mötes...Nu råkar ju den här vännen vara en av mina bästa, så jag vet inte riktigt va jag ska ta mig till tills nästa avsnitt...Usch tvi fy!!!!! Att man kan bli såå påverkad..!
Kram
Hejsan!Ja mina oxå och ännu mera när mor ringde och talade om att mormor fått en hjärtinfakt och ligger på sjukhuset i karlskrona..förlåt att jag skriver till dej men måste prata av mej lite..Hoppas allt är bra med er?och bebisen i magen...Ulrika
SvaraRaderaHejsan hejsan, det va inte alls roligt att höra, det är jobbigt med dom gamle...Vi brukar själva sitta och prata om att våra gamla är faktiskt riktigt gamla nu...Alfons har ju sin gamlefarfar, gamlefarmor kvar och dom är snart 80 år!! Men man kan nog aldrig förbereda sig ändå, på nåt vis är alla "odödliga"...Hoppas det ordnar sig för din mormor...Kram
SvaraRaderaHejsan!Tack..ja man vet ju att hon levt ett långt liv..Man kan inte ha dom hos en hela livet fast man vill..Fabian min älsta tog detta rätt hårt..har mycket funderingar om döden..En pojks mormor gick nyligen bort..Hade varit kul att få träffa dej och prata lite gamla minnen..Ulrika
SvaraRadera