Förra året vid en här tiden hittade jag min syster...Min syster jag inte träffat på många år...Du va så liten Sophia att jag knappt minns, men jag har hela tiden burit omkring med bilden av lilla dig i mitt huvud...
Så många år av tystnad, så många år av ovisshet...Som jag har tänkt, och fantiserat om dig....Men åren gick, och jag kände att du blev stor...Du va inte längre den där lilla Sophia, du va stor, och inte ville väl du ha en som mig indragen i ditt liv...Trodde jag...
Men förra året ungefär så här dags, satt jag och letade....Och jag fann va jag letade efter, kan ni tänka!! Jag fann min syster, hon fann mig och vi fann varandra!!
Mitt första möte med dig va spännande, jag skulle möta upp dig på busshållsplatsen, hjärtat bultade och tankarna vandrade runt, runt i huvet...Du va så liten sist, och nu va du stor...Skulle jag klara detta?? När jag såg dig förstod jag direkt att det va du, min blick fastnade på dig direkt, och jag såg lite av mig själv i dig...Kommer alltid minnas att vi hade exakt samma färg på våra kläder, du svarta byxor och grön tröja...Jag svarta knickers och grönt linne!! Lika långa och lika pratglada...Det klickade, och jag kände syskonkärlek...till min lillasyster jag inte sett sen barn...
Dagen gick så fort, alldeles för fort...Du skulle hem, och jag ville inte släppa dig, inte ännu...Men verkligheten kom ifatt, och vår syskondag kom till slutet...Som vi kramades, vi kramades som om det vore sista gången...Och jag kunde känna den där lilla pusselbiten av mitt hjärta som saknats så länge...Den kom med dig den dagen, den sökte och hittade sin plats...DIN plats i mitt hjärta! För det va så jag kände just då...Min lillasyster stod här, vi kramades och hon gav mig den där sista pusselbiten...
Vi sågs sista gången i slutet på juli förra året, sen flyttade du....Tyvärr ganska så långt, och jag tänker på sig jätteofta...
Fast vi inte hörs så ofta, så känner jag mig säker...Du finns ju där, och ibland kan jag känna att du tänker på mig...Fastän du inte är nära, så är du ändå här...häromkring, hos mig....för att stanna.
För den pusselbiten du gav mig, som du satte på plats, den kom för att stanna, den sitter som sten i ett berg...den är fast, fast i mig...Och på så vis kära lillasyster, finns du här hos mig...föralltid!
Tänker på dig!! Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar